Så där ja, en helg snart slut. Läget är stabilare. Antidepp verkar fungera bra ihop med Metamina. Fortfarande jobbigt att räcka till hela dagen. Arbete på fulltid är nog inte aktuellt på länge än,  kanske inte alls. Däremot har jag börjat tröttna rejält på att ha med Fsk att göra. Det är nästan så att jag funderar på att lämna allt vad rehab heter för att slippa leva i den osäkerhet som fsk utgör. Aspergerutredningen började i förra veckan. Lite oklart var det landar. Känns lite konstigt att behöva göra detta men nödvändigt om det ger resultat. Kanske får det inte så stor praktiskt förmåga, däremot betyder det mycket för mig att förstå och känna hur jag verkligen fungerar. Kanske, kanske kan jag på så sätt undvika att ramla in i nya utmattningsgrejor. För är det något som jag möjligtvis är än mer trött på än fsk är det just det att inte orka ordentligt.

Ska försöka skriva mer regelbundet, men det ser ut som om en gång i veckan är vad jag orkar med. Är så trött i veckorna att det inte blir något över för andra saker än att försöka vila och återhämta sig.

Tiden går fort.....nu är det måndag igen. Metamina går bra, antidepp går bra. Lite problem med effekten på Metamina. Inget negativt i form av biverkningar, om man bortser från när jag inte tar dem. Snarare en form av minskad effekt...eller en normalisering. Metamina håller humöret i balans, men på jobbet hjälper det "bara" med fokusering, däremot inte mot att jag valt fel rehabplats med fel arbetsuppgifter.

Antidepp, eller serotonin höjaren, funkar bra nu, var mer än lagom dämpad för bara ett par dagar sedan. Men kan känna att det lugn det ger nu är bra. Fortfarande är det för många järn i elden. Inte så mycket jag kan göra något åt. Att stanna hemma är minst lika frusterarande som att gå i väg på morgonen.

Det var en intressant kurs i kväll, grundkursen i Adhd. I dag var Af på besök och berättade vad de kunde hjälpa till med. Jag har personligen haft bra erfarenheter av just Af men några av de andra på kursen lyfte fram något som jag hört hela tiden utan att förstå. När Af pratar om just adhd är det utifrån ett anpassningsperspektiv. Men några av de andra kursdeltagarna var väldigt tydlig med att det inte var de som skulle anpassa sig utan omvärlden. Initialt var rätt iriterande. Vi lever ju i den värld vi gör. Men ju längre kvällen gick ju mer förstod jag. Det handlar inte om att "de" ska anpassa sig till oss, det handlar om rätten att vara den man är. Jag vet ju inte hur jag ska definiera mig utan att använda mig av de problem som adhd i relation till min omgivning har skapat. Att då presentera åtgärder, strategier, som syftar till att få mig att bli mer normalfungerande när jag, trots över fyrtio års försök, inte lyckats själv, är närmast förolämpande. Visst har jag problem i dag, utbränd, deprimerad, utan jobb m.m Men jag är inte det på grund av att jag är jag, utan pågrund av de problem som uppstår i relationen till omvärlden. Som jag iof inte kan existera utan...så lättlöst är det inte, däremot är det inte heller självklart. Men med rätt kontext, rätt självinsikt ska det nog fungera...å då är ju till och med en grundkurs i Adhd bra, även om den visar sig bekräfta fördomar snarare än att bekämpa dem....Typ...;)