I dag träffade jag den neuropsykeatriker som var med och såg till att jag fick min Adhd diagnos. Det var första gången sedan oktober. Då gällde det Elvanse som inte visade sig fungera tillräckligt bra. Nu är det Metamina som gäller och det var intressant att träffa henne igen. Så mycket som hänt.

Jag ska inte tråka ut er med att berätta i detalj vad som avhandlades. Det räcker med att jag säger försäkringskassan, förväntningar på prestation och, ja, det räcker nog.

Däremot pratade vi en del om Asperger dragen och de faktum att jag nu påbörjat en asperger utredning. Hon tycker att det var bra. Men hennes problem, precis som hos flera andra, är den sociala förmåga som jag ger utryck för. Hon hör mig prata och hör mig följa och svara på resonemang men utan att se att det tar stopp när det blir för komplext eller för många led. Inte heller hör hon att jag inte plockar upp på signaler som jag borde reagera på. Men, hon förstår. Hon förstår att de problem jag haft under livet mycket handlar om att jag inte ser eller förstår, att den utmattningsproblematik som följt mig som en trogen hund kommer sig av den energi de kostar att inte ge utryck för de som jag alltid fruktat mest, att uppfattas vara annorlunda, inte lik alla andra.

För vad gör man om man lärt sig att inte avvika, bara för syns skull? Är det något fel på en då? Om man lärt sig att inte visa det värsta, att anpassa sig så till den grad att energin inte räcker till ett innehåll i livet oxå? Så länge inte någon annan drabbas, är man då utan nedsättning? Jag börjar misstänka att jag är min egen fiende, att jag genom de strategier jag valt, eller inte valt, själv målat in mig i det hörn jag befinner mig i. Det ska bli skönt med en utredning, intressant att se om det går att förmedla, via tester och genom vad jag berättar, hur det faktiskt fungerar inombords. Får se om det räcker.

Metamina  fungerar bättre nu, eller annorlunda. Bättre för att sidoeffekterna börjar klinga av. Börjar känna mig lite, lite mer levande igen. Men det är nog en liten bit kvar. Fortfarande är det extremt jobbigt när dagens sista dos börjar släppa, har inte riktigt hittat gränsen, tidsmässigt, ännu för när sista dosen ska tas. För sent och för mycket innebär ingen sömn förrens långt in på natten. De senaste två dagarna har jag varit vaken fram till långt efter midnatt trots att jag är trött. Imovanet har inte fungerat, äter 2 st 7,5 vid läggdags. Men det är inte aktuellt att höja någon dos. Om det inte ger med sig tänker jag nog hoppa av Imovan tåget. Trots att det fungerat bra genom åren. Det börjar kännas viktigare och viktigare att Metamina får fungera så bra som möjligt. Tanken har slagit mig att Imovanet kan bidra till en del av de problem som jag upplever nu. 

I dag glömde jag bort att det var idag. Det vill säga att det var onsdag och inte tisdag vilket jag trott hela dagen. Jag undrar om det inte är så att jag är lite trött. Eller så är det Metamina som spökar, fast det kanske inte fungerar på arbetsminnet, eller vad det är för del av hjärnan som gör att man vet vad det är för dag.

Faktum är att arbetsminnet, i den mån man kan känna det,fortfarande är som en hink med ett stort hål i botten. I samma takt som jag häller på vatten så rinner det ut igen. Vissa saker kommer jag ihåg, annat är förbent omöjligat hålla i huvudet.

Känner mig fortfarande speedad eller uppstressad vid minsta belastning. Hoppas att det ger med sig, jag imponerar stort på rehabplatsen...inte....suck....     

Nu så, tillbaka på spåret igen. Det som är anmärkningsvärt, om man nu bortser från mitt nästan sjukliga intresse att kvasi analysera Metaminas effekter, är att jag tycker att det är lite svårare att hålla igång socialt ex. på jobbet. Det är inte så att jag känner att något är fel. Men mycket av det som sker känns ytligt och rätt tomt.

Om det är en positiv effekt, vilket jag tänker att det är, så är det inte lika viktigt längre att hålla koll på allt som  man tidigare höll koll på. Eller rättare sagt, man blir inte lika påverkad eller störd av vad som sker runt omkring. Sedan blir jag fortfarande rätt trött. Vilket jag trodde skulle försvinna med Metamina. Men jag misstänker att det är att ge Metamina lite väl mycket credit. De grundläggande problem, symptomatiska, som delvis kommer av att ha Adhd är kvar men jag antar att det kommer bli lättare att bli av med dem så småningom. Totalt sett så är nog ambitionen att ge Metamina utrymme att göra sitt.

Däremot så läste jag, återigen på nätet, att det inte är ovanligt, eller rättare sagt att många upplever, att Asperger delen av personligheten blir mer framträdande med CS eller Metamina. Det skulle kunnna förklara det något minskade sociala intresset som i sin tur kom sig av min version av rastlöshet. Men det är klart, helt osocial är jag inte säker på att jag vill eller kan vara. Men, så gäller det att inte glömma bort att Metamina fortfarande är under insättning å än så länge är det mycket som kan ändras.  

Efter ett uppehåll i helgen, lördag söndag, var det dags för Metamina igen. I fredags kändes det rätt jobbigt, torsdag lika så och tanken var att hålla upp för att se om det gick att starta upp igen. Helgen var ingen hit kan jag säga. Att vara utan Metamina var rena tortyren. Antingen var det en återgång till hur det var innan, dvs omedicinerad Adhd med allt vad det innebär eller så var det någon form av tolerans som jag byggt upp och helgen ägnades åt någon form av abstinens. Jag vet inte vad det var, bara att "utan" var det ingen hit och "med" fungerade det, förra vecka, sisådär.

Att äta Metamina idag var rätt skönt. Ingen ångest, ingen irritation. Jag hoppas, hoppas att det är en insättningsfråga och att det blir bättre.

I dag var första besöket till psykeatrin för att eventuellt starta en aspergerutredningen. Det var helt ok. Inga problem med att starta själva utredningen. Får se var det tar vägen. Om det blir så att man kommer fram till att det handlar om Aspergers har det betydelse för hur det ska gå framöver avseende jobb och sysselsättning. Tillsammans med Adhd diagnosen kommer det att räcka för att jag, åtminstone för mig själv, ska kunna reglera min "insats". Det börjar bli dags nu, att få ett innehåll värt namnet som inte är baserat på prestation.  

Internet är en intressant källa kring information om Metamina och Adhd. Inte för att det är lätt att hitta relevant information, därmed inte sagt att detta är relevant, men ibland så. Läste en tråd på Flashback om just upplevelsen av Adhd/Add  och medicinering. En person beskrev väldigt bra om hur han plötsligt går från att ha haft en "karta" i sitt huvud till att, efter medicineringen, fått en ny "karta" och hur problematiskt han upplevde detta inledningsvis. Han efterlyste även bättre guidning när det gäller uppstarten, speciellt hos oss som är lite äldre, av medicineringen. Å jag förstår precis vad han menar, vilket gjorde att jag kände mig lite bättre än vad jag gjorde innan. När man börjar medicinera med CS mot Adhd eller Add så är det ju inte så att hjärnan plötsligt lär sig allt den inte kunnat tidigare. Däremot skapas förutsättningarna för att lära om, lära nytt.

Det är möjligt att man har sagt detta till mig, fast jag tror inte det, när jag började äta CS. För då skulle jag nog ha ställt en väldigt massa med följdfrågor. För det är onekligen rätt logiskt. När CS tar bort en del av symptomen på Adhd så skapar den ju inte något nytt i stället. Även om det känns lungnare, bättre m.m så förbättras ju inte förmågor man aldrig haft, eller aldrig lärt sig. Eller ja, typ så.

Fick också lite perspektiv på hur och varför CS kan fungera som de gör. Vilket också lättade lite på trycket eftersom jag just nu är så trött och allvarligt börjat på fundera på om detta med Metamina verkligen är värt besväret. Det är uppenbarligen lättare att gå, åtminstone i tanken, tillbaka till hur det var innan, dvs ohållbart, än att inte förstå hur CS verkar och vilken lååång tid det kan ta att hitta rätt nivå. Har nu ytterligare höjt dosen till 1 och halv tablett samt skjutit upp morgon dosen något. Får se om det gör något till. Något är det inte tillräckligt av i af.

Kallelesen till Apserbergerutredningen har nu kommit. Ska dit på måndag. Ska bli intressant och spännande. Efter första kurstillfället i Adhd ABC förstår jag att jag inte ägnat Adhd någon speciellt uppmärksamhet på ett bra tag. Det har bara varit Aspergers i huvudet. Men Adhd är ju inte att leka med det heller. Önskar att det vore klart, detta med apsergers utredningen, insikterna med Adhd, att det har fungerat som det är tänkt och jag kan börja gå vidare, oavsett hur det ser ut och vad det innebär.

Är trött i dag. Jobb på förmiddagen, möte med FSK och AF vid ett för att sedan åka hem för att hämta hunden från dagis och sedan vidare till kliniken för en grundkurs i Adhd. Kom precis hem. Fsk var som alltid full med överaskningar. Beräkningsgrunden för sgi är lika oberäknelig som...inte vet jag. Men vad jag vet är att reglesystemet som det ser ut i dag mycket väl kan få vilken person som helst att vika sig. Första delen av grundkursen i Adhd var både spännande och intressant. Insåg först efter det att sambon påpekade det, jag var defenitivt där som en av del äldsta. Bättre sent än aldrig, å andra sidan kände jag mig mer som ett varnande exempel, så här går det om du inte får hjälp i tid.....;)

Intressant dag. Har haft lite besvär med ögonen ett tag. Känt av att de varit "trötta" men inte tänkt så värst mycket mer på det. Men i dag vart det riktigt blurrigt när jag satt på jobbet. Svårt att titta direkt på skärmen och defenitivt svårt att se vad jag skrev, speciellt efter lunch då jag egentligen borde ha varit på väg hem. I övrigt riktigt trött hela dagen svårt att få energin att räcka till, svårt att tänka klart. Fast, till Metaminas förtjänst, pigg....jag undrar jag vad som händer egentligen.

Jag känner även av stress, om det i sin tur beror på tröttheten eller arbetsuppgifterna, det vet jag inte. Men som det känns nu är just den här rehabiliteringsplatsen kanske lite för mycket för mig. Får se hur det är på måndag, men jag tänker banne mig inte utveckla någon ångest över en rehabiliteringsplats.  Då är det bättre att byta till något annat. Själva grejen dock med att ha någonstans att gå är helt ok. Känns som om livet får lite mer innehåll med ett jobb.

En annan reflektion i dag, Asperger utredning är som tidigare nämnts på G. Det finns en hel del tester att göra på nätet, vilket jag gjorde ett i går. Klar indikation på just aspergers. Och som tidigare nämnts, asperger känns relevant om man ser till de problem som jag haft speciellt när det gäller interaktion, avkodning m.m På måndag är det saker som händer, händer iof. saker hela tiden, vilket stressar mig en hel del. Nu börjar jag dock själv se kopplingarna till Aspergers, detta med att ha en oro i kroppen när det händer för mycket, hur ska man få det att gå ihop, varför kan det inte bara vara lite lugn och ro osv.osv Något som faktiskt hjälper, genom att själv känna att reaktionen kommer någonstans ifrån, har en orsak, hur abstrakt den en är, är bra. typ.

En uppdatering gällande vår störande granne, han med attackerna som resulterade i en polisanmälan. Vi träffade hyresvärden i förra veckan och det har nu skickat ett brev med, förhoppningsvis, skarpar formuleringar där de ska ha sagt till honom att inte verbalt eller fysiskt ofreda oss. Samtidigt låter hyresvärdens representant antyda att grannen kanske inte är riktigt frisk, att han skulle lida av någon form av psykeatrisk störning. Precis som om det skulle göra det lättare att ta avstånd och hålla hans agerande borta från oss, nu tycker jag ju synd om honom ocxå. Men vi får se om det tar skruv och att han håller sig lugn.

Efter strategiskt beslut i morse är ju uppe på full dos av Metamina igen. Halv dos räcker inte, blir bara trött och deprimerad. Får se om känslan av att vara speedad återkommer. Just nu känns det bara som om jag har energi, vilket är bra.

Jag är medveten om jag svajar rejält i mina kommentarer och inlägg. När jag tittar tillbaka ser jag att jag behöver mer handfast råd om hur jag ska medicinera än vad google kan erbjuda. Ska träffa min läkare på tisdag i nästa vecka. I god anda försökte jag dock konsultera min klinik men lyckades inte få någon vägledning annat än att det kanske inte är så bra att själv höja eller sänka dosen, å de har de ju rätt i. Men, jag står mig själv närmast och när det inte känns bra, måste jag agera. Förhoppningsvis beor den senaste komplikationen enkom på en eventuell infektion på grund av näsoperationen å den är ju bättre nu, så vi får se.