Inne på tredje veckan med jobb, återhämtning från resan. Det är inte klokt vad energin inte räcker till. Fortfarande inget besked om metamina men möte nästa vecka. Hoppas det hinner komma innan jul så att jag hinner sätta in det ordentligt innan det är dags att börja jobba igen. Märker fort hur lite energin räcker till. Vid lunchtid i går knöt sig andningen. Ingen märkte något, hoppas jag, men klar signal om att det lite lugnare.

Kvällarna är rätt tunga, är så trött att jag vill gå och lägga mig så fort jag kan. Vilket inte är speciellt trevligt för sambon. Å andra sidan är jag inte världens bästa sambo just nu så jag vet inte vad som är bäst.

Kul grej på jobbet idag. I samtal med en kollega kom det fram att hon tyckte att jag var så otroligt duktig på att ta folk, att hon gärna skulle vilja vara lika bra på det som jag. Tog det som en komplimang förståss, men orkade inte riktigt förklara att det är ungefär allt jag någonsin orkat med, period. När jag tänker tillbaka så är det där kraft och energin har gått, att försöka förstå och interagera med min omgivning. Inte till att prestera jobbmässigt eller ens i en relation, utan till alla de där sociala måstena som uppkommer i jobbet och på fritiden.

Polisanmälan mot den offensiva grannen har lagts ned. Pratade med åklagaren och tänkte mig nog att hon kanske kunde hjälpa till med hur man ska tänka kring detta. Hon var iof. hur trevlig och tillmötesgående som helst. Problemet var att hon inte ens kom ihåg att hon lagt ned ärendet. Inte heller kommer hon ihåg anmälan i sig. Förmodligen lägger de ner ärenden på löpande band baserat på rubricering och en kort blick på innehåll. Känner mig lite lurad av polisen som ledde in mig på fel väg när det gäller anmälans innehåll, de var tydliga med att det skulle räcka med en kort, kort anmälan. Sjuttsingen heller. Nu får jag se om det är värt att dra det vidare med en bredare anmälan, det finns ju innehåll så det räcker.

Men, å det är ett stort men, eftersom jag har varit så trött så länge och jag fortfarande kommer ihåg hur det var innan jag gick in i väggen sista gången så vet jag att jag kan ta åt mig aldeles för lätt. Om det är så att det är det som sker ska jag ju inte kasta mig in i en situation som kanske gör saker och ting värre, för mig. Jag har svårt att distansiera mig mot vad jag upplever som dåligt. Saker och ting tenderar att få lite för stor plats. Om lugn och ro är vad jag behöver kanske det ska vara målet med existensen ett tag.