Idag har det funkat bättre under eftermiddagen. Tror att det som behövdes var att täta upp mellan doserna något. Nu har det börjat gå ur kroppen och en lätt huvudvärk har infunnit sig. Tänker inte fylla på nu, behöver kunna sova i natt.

Vart tar man vägen,

var är det meningen jag ska gå?

Vad är det jag ska göra,

snälla berätta,

se till att jag förstår.

Jag hittar inte så bra,

det är bara ett av många fel.

Vad är det som ska ändras,

Vad är det som inte är bra?

Berätta, jag ser inte,

Gör att jag förstår.

om du

någonsin ser mig

utan mitt skal

skulle du

se rakt fram

undra

var jag är

när du

ser mig

idag

med mitt skal

undrar du

vad jag är

Jag har fått flera frågor om Metamina och Elvanse. Metamina tycks vara ett generellt mål för många med Adhd, och det är naturligtvis ok. Concerta, Ritalin mm. är ju inte att leka med om biverkningarna blir för stora. Jag hade även jag siktet inställt på Metamina innan Elvanse dök upp. Mitt problem med Elvanse var att Elvanse har en modifierad frisättning, dvs. stanar kvar längre i kroppen, fördelar jämt över dagen. Tillsammans med det faktum att lägsta dosen är rätt hög. Jag är, tror jag i brist på andra, bättre ord, allergisk mot höga doser av CS. Däremot har lägre doser visat sig fungera bra så länge jag inte höjer dem, då är det svårt att gå tillbaka till samma preparat igen. Vilket har hänt vid ett tillfälle, övriga CS har bara fått mig att må dåligt.

Poälngen är att Elvanse är ett bättre altarnativ för dig som klarar av modifierad frisättning och högre doser. Metamina ska ju ätas regelbundet över dagen, och alla som måste hålla tider, har adhd och asperger vet att det inte är det lättaste. Det är ju samma verksamma substans.   

Var vaken fram till strax efter tre inatt. Att följa upp det sista intaget vid sextiden på kvällen med ett par glas vin till middagen var nog ingen bra ide. Trodde nog att det skulle hjälpa med huvudvärken, det gjorde det inte och dessutom höll det mig uppe halva natten. Å det trots att jag egentligen bara ville sova och förberede med en specialare som fungerat vid tidigare tillfällen. 3 x 7,5 mg Imovan plus 200 mg Lyrica. Å jag vet, det är inte så kul att stå där med en halv näve full med piller av olika slag för att jag ska göra något som borde fungera ändå.  

Det som är mest jobbigt, när det inte funkar som det ska, är alla tankar som dycker upp. Det är så mycket förhoppningar knytna till Metamina, precis som till andra CS prepart, att det slutat vara en möjlig "räddning" avseende förmågan att koncentrera sig bättre, bli lugnare mer sammanhållen, till att bli något som ska lösa alllt som jag föreställler mig/upplever är är fel med mitt liv. Å naturligtvis fungerar det inte så. Men, problemet är att även om jag på ett sätt förstår detta så är mina erfarenheter att jag aldrig lyckas med att ta till mig detta.

Det jag tänker mig nu är att, och detta är som vanligt helt ovetenskapligt, att om man levet ett helt liv som varit lite"difust" i kanterna, avseende relationer, förmågan att tolka känslor, fatta beslut som för en vidare på en relativt säker väg m.m så lär ju knappast CS vara det som fixa allt (den delen ju väl kanske inte så ovetenskaplig, för mig veterligen finns det ju inget piller som fixar allt.......ännu....:)

Frågan blir då om det är meningnen jag , med utgångspunkt från det "lugn" som CS förhoppningsvis ska ge mig, ska försöka förändra de delar av mitt liv som inte fungerar. För om CS fungerar som det ska försvinner ju också det som har tagit mig fram i livet so far. och utan förändring kommer jag nog känna mig om möjligt ännu mer tom.

Jag är 43 år gammal, jag har dragits med detta i hela mitt liv, all den föreberedelse som skulle ha skett, uppväxt, stöd, utveckling, har visserligen skett, fast på sitt sätt och utan att förankra nödvändiga grundläggande saker. Men frågan är vad ska jag egentligen göra nu? Om CS fungerar bra,  kommer det bli tomt på driv eller åtminste mindre av det, vilket det nästan är ändå eftersom jag alltid går in i väggen, eller om det inte fungerar.....För jag vet att jag kommer bli tokig om det ska vara som förut, alltid längta bort, inte vara närvarande i situationen, aldrig klara av fokusera på sånt, ex. jobbsaker, som jag behöver göra för att tjäna de pengar som jag behöver för att överleva (även om jag aldrig förstått det där med pengar eller ens det där med att man måste vara på ett jobb).

Äsch, kanske bottnar allt detta i att jag ännu inte kommit till den punkt där jag till fullo har accepterat mina förutsättningar. Jag kan vara rätt duktig att rationellt, intelektuellt, förstå, men som med alla, tror jag, aspergare är implementering det som är svårt. Dessutom kämpar jag fortfarande hårt med föreställningen om att jag inte duger som jag är, att jag måste vara mer "normal", egentligen någon annan. Jag känner mig som, var de babianer? i Djungelboken som inte var nöjd med sin lott. Jag vill va som du, se ut som du, gå som du, det vill jag nu.... Fast det är Balo som sitter inne med både svaret och målet....  

Lanserar även ett nytt probjek i och med idag. Ett problem har varit att hitta utryckssätt som för mig självt fångar det som är problematiskt. Under en kategori kommer jag därför publicera mindre, kortare texter som ska fungera som en spegling av känsloupplevelsen för stunden. Inte i berättande, förklarande texter, utan i form av poesi.....jepp du läste rätt...jag ska skriva posei, lyrik eller vad du och jag nu ska kalla det. Obs, Inget lästvång och jag har nog inte blivit mer snurrig än tidigare, men jag tror att på ett eller annat sätt behöver jag fundera ut en ny strategi för att få ur mig lite skit, hopp och funderingar. Jag tror nog att jag kommer att kalla det för skrivterapi. Vi får se hur det går.