Var vaken fram till strax efter tre inatt. Att följa upp det sista intaget vid sextiden på kvällen med ett par glas vin till middagen var nog ingen bra ide. Trodde nog att det skulle hjälpa med huvudvärken, det gjorde det inte och dessutom höll det mig uppe halva natten. Å det trots att jag egentligen bara ville sova och förberede med en specialare som fungerat vid tidigare tillfällen. 3 x 7,5 mg Imovan plus 200 mg Lyrica. Å jag vet, det är inte så kul att stå där med en halv näve full med piller av olika slag för att jag ska göra något som borde fungera ändå.  

Det som är mest jobbigt, när det inte funkar som det ska, är alla tankar som dycker upp. Det är så mycket förhoppningar knytna till Metamina, precis som till andra CS prepart, att det slutat vara en möjlig "räddning" avseende förmågan att koncentrera sig bättre, bli lugnare mer sammanhållen, till att bli något som ska lösa alllt som jag föreställler mig/upplever är är fel med mitt liv. Å naturligtvis fungerar det inte så. Men, problemet är att även om jag på ett sätt förstår detta så är mina erfarenheter att jag aldrig lyckas med att ta till mig detta.

Det jag tänker mig nu är att, och detta är som vanligt helt ovetenskapligt, att om man levet ett helt liv som varit lite"difust" i kanterna, avseende relationer, förmågan att tolka känslor, fatta beslut som för en vidare på en relativt säker väg m.m så lär ju knappast CS vara det som fixa allt (den delen ju väl kanske inte så ovetenskaplig, för mig veterligen finns det ju inget piller som fixar allt.......ännu....:)

Frågan blir då om det är meningnen jag , med utgångspunkt från det "lugn" som CS förhoppningsvis ska ge mig, ska försöka förändra de delar av mitt liv som inte fungerar. För om CS fungerar som det ska försvinner ju också det som har tagit mig fram i livet so far. och utan förändring kommer jag nog känna mig om möjligt ännu mer tom.

Jag är 43 år gammal, jag har dragits med detta i hela mitt liv, all den föreberedelse som skulle ha skett, uppväxt, stöd, utveckling, har visserligen skett, fast på sitt sätt och utan att förankra nödvändiga grundläggande saker. Men frågan är vad ska jag egentligen göra nu? Om CS fungerar bra,  kommer det bli tomt på driv eller åtminste mindre av det, vilket det nästan är ändå eftersom jag alltid går in i väggen, eller om det inte fungerar.....För jag vet att jag kommer bli tokig om det ska vara som förut, alltid längta bort, inte vara närvarande i situationen, aldrig klara av fokusera på sånt, ex. jobbsaker, som jag behöver göra för att tjäna de pengar som jag behöver för att överleva (även om jag aldrig förstått det där med pengar eller ens det där med att man måste vara på ett jobb).

Äsch, kanske bottnar allt detta i att jag ännu inte kommit till den punkt där jag till fullo har accepterat mina förutsättningar. Jag kan vara rätt duktig att rationellt, intelektuellt, förstå, men som med alla, tror jag, aspergare är implementering det som är svårt. Dessutom kämpar jag fortfarande hårt med föreställningen om att jag inte duger som jag är, att jag måste vara mer "normal", egentligen någon annan. Jag känner mig som, var de babianer? i Djungelboken som inte var nöjd med sin lott. Jag vill va som du, se ut som du, gå som du, det vill jag nu.... Fast det är Balo som sitter inne med både svaret och målet....  

Lanserar även ett nytt probjek i och med idag. Ett problem har varit att hitta utryckssätt som för mig självt fångar det som är problematiskt. Under en kategori kommer jag därför publicera mindre, kortare texter som ska fungera som en spegling av känsloupplevelsen för stunden. Inte i berättande, förklarande texter, utan i form av poesi.....jepp du läste rätt...jag ska skriva posei, lyrik eller vad du och jag nu ska kalla det. Obs, Inget lästvång och jag har nog inte blivit mer snurrig än tidigare, men jag tror att på ett eller annat sätt behöver jag fundera ut en ny strategi för att få ur mig lite skit, hopp och funderingar. Jag tror nog att jag kommer att kalla det för skrivterapi. Vi får se hur det går.    

Det är helt ok, tror jag. Huvudvärk under eftermiddagen, antingen rebound eller för låg dos syndrom. I vilket fall som helst så hoppas jag att det är bättre i morgon. Trött som attan, emotionell som bara den. The life of brian, the family guy, fick känslorna att flöda.....  För er som inte vet, så dör Brian i avsnittet....vilket fick mig att misstänka att jag är lite för trött. Kan ju iof bero på sista minuten inhandling av julklappar i eftermiddags....det är ju det där med planering.

Lyckades sova ordentligt i natt. Ställde in ett möte på morgonen och tog det lungt i stället. Helt rätt. Fyra gånger per dag är det tänkt att Metamina ska tas. Förmodligen för att det inte ska hinna gå ur kroppen, däremot är det krångligt som attan att komma ihåg det, så lite små missar har det blivit. Men, jag känner mig mycket piggare idag. Hoppas det forsätter så.

Lite trögt är det allt, trött som bara den, hört den förut?....  lyckades dock vakna vid fyra tiden i natt och kunde inte somna om. Vet inte om det är dags att kapa insomningstabletterna eller att öka på dem. Jag borde ju få något bättre sömn med Metamina. Men det är ju lite tidigt ännu. Bättre fokus är det inte heller tal om, så här dag två....snarare tvärt om med tanke på gårdagens x antal timmar med samma texter...Tror nog att det är så att det är lite tid som krävs för att vänja sig. Känns tråkigt om julen ryker på grund av Metamina. Fast det vore ju en riktigt, riktigt bra julklapp om det fungerar som tänkt.  

Så, dag 1 med Metamina avklarad. 4 gånger 2,5 mg. Känner mig rätt trött. Hänger upp mig som attan på detaljer. Nära 5 timmar på en ingress. Inte så klart att det är bra, men känns å andra sidan inte speciellt besvärande. Det ska bli intressant att se hur det går framöver. Första dosen togs kl. 0800. Har inte hunnit med att känna att det gick ur kroppen. Liten risk för att jag känner mig mer avtrubbad än något annat. Får se hur texten jag skrev i kväll, obs inte denna text....ser ut i morgonbitti...  

Nu så, licensen kom den sjätte december. Min läkare fick ingen kopia på att läkemedelsverket beviljat licensen. Så först i dag när jag var där på besök och de ringde, igen, för att fråga var licensen var och varför det dröjde fick de svaret att den redan var klar. Nu har jag hämtat ut Metamina och ska börja med den imorgon. Sista chansen med CS. Funkar inte detta får det bli något annat.

En remiss är nu även skickad för Aspergerutredning. Två RAAD test med ett års mellanrum indikerar Aspergers och bekräftas av min nuvarande läkare. Fördelen med en diagnos är att jag då plötsligt kan få hjälp som jag annars får klara mig utan. En bit kvar dock innan detta är klart.

Pratade också med min läkare i dag om varför hon tror att jag har Aspergers, bortsett från att jag själv är rätt säker på den saken. Vilka symptom/indikationer har hon fångat upp. Jag har glömt bort vad vi diskuterade i detalj vid vårt första möte. De saker som hon plockade upp var bland annat ögonkontakt, empati (inte avsaknaden av den utan svårigheten att utrycka och relatera till de känslor som uppkommer), och en hel del annat. Hur glad jag än är över att detta nu kommer i dagen kan jag inte låta bli att känna en stor sorg över att det har tagit nästan hela mitt liv innan detta kommer fram. Så mycket onödigt krångel som kunde ha undvikits.

Inne på tredje veckan med jobb, återhämtning från resan. Det är inte klokt vad energin inte räcker till. Fortfarande inget besked om metamina men möte nästa vecka. Hoppas det hinner komma innan jul så att jag hinner sätta in det ordentligt innan det är dags att börja jobba igen. Märker fort hur lite energin räcker till. Vid lunchtid i går knöt sig andningen. Ingen märkte något, hoppas jag, men klar signal om att det lite lugnare.

Kvällarna är rätt tunga, är så trött att jag vill gå och lägga mig så fort jag kan. Vilket inte är speciellt trevligt för sambon. Å andra sidan är jag inte världens bästa sambo just nu så jag vet inte vad som är bäst.

Kul grej på jobbet idag. I samtal med en kollega kom det fram att hon tyckte att jag var så otroligt duktig på att ta folk, att hon gärna skulle vilja vara lika bra på det som jag. Tog det som en komplimang förståss, men orkade inte riktigt förklara att det är ungefär allt jag någonsin orkat med, period. När jag tänker tillbaka så är det där kraft och energin har gått, att försöka förstå och interagera med min omgivning. Inte till att prestera jobbmässigt eller ens i en relation, utan till alla de där sociala måstena som uppkommer i jobbet och på fritiden.

Polisanmälan mot den offensiva grannen har lagts ned. Pratade med åklagaren och tänkte mig nog att hon kanske kunde hjälpa till med hur man ska tänka kring detta. Hon var iof. hur trevlig och tillmötesgående som helst. Problemet var att hon inte ens kom ihåg att hon lagt ned ärendet. Inte heller kommer hon ihåg anmälan i sig. Förmodligen lägger de ner ärenden på löpande band baserat på rubricering och en kort blick på innehåll. Känner mig lite lurad av polisen som ledde in mig på fel väg när det gäller anmälans innehåll, de var tydliga med att det skulle räcka med en kort, kort anmälan. Sjuttsingen heller. Nu får jag se om det är värt att dra det vidare med en bredare anmälan, det finns ju innehåll så det räcker.

Men, å det är ett stort men, eftersom jag har varit så trött så länge och jag fortfarande kommer ihåg hur det var innan jag gick in i väggen sista gången så vet jag att jag kan ta åt mig aldeles för lätt. Om det är så att det är det som sker ska jag ju inte kasta mig in i en situation som kanske gör saker och ting värre, för mig. Jag har svårt att distansiera mig mot vad jag upplever som dåligt. Saker och ting tenderar att få lite för stor plats. Om lugn och ro är vad jag behöver kanske det ska vara målet med existensen ett tag.  

Tillbaka i Sverige igen efter en trevlig förlängd weekend i Lyon. Massor med god mat och spännande aktiviteter. Intressant nog är det inte så där jätteaccepterat med vare sig Adhd eller Aspergers. När jag försöker förklara vad jag går igenom just nu, och har gått igenom hitintills, är det rätt oförstående ögon som tittar stort på mig. Jag förstår att vi, trots allt, är lyckligt lottade som bor i Sverige.