Jag brukar säga att saker är intressanta om jag inte riktigt vet om det är bra eller dåligt. Mat som är intressant är ofta inte bra. Om någon säger något kan jag säga att det var intressant om jag inte riktigt, ritkigt förstår vad de menar.

Natten till söndagen var intressant. Själv hemma för att vila. Huvudvärk som inte ger med sig. Inget överväldigande men ständigt där. Jobb som jag behöver göra, fortfarande rehabilitering, men en del som jag inte hunnit med. Spenderade 8 timmar på lördagen med att läsa samma text om och om igen. Utan att riktigt förstå vad det var jag skulle göra med den eller ens vad den egentligen handlade om. Det lossnade så smått, men allt för sent.

När jag gick ut för att köpa något att äta vid sex tiden på kvällen så hade jag glömt bort hur jag använder kortläsaren i affären. Jag stod där och tittade på den, visste att jag skulle stoppa in kortetet, eller dra det, men kom inte ihåg hur jag skulle göra. Till slut fick biträdet peka på maskinen och säga, där är det, där ska du föra in kortet. Ja, visst är det sa jag och mumlade något om att vara trött.

Hemma igen, försöker vila, slappna av. Förstår att det är stressen som slår till. Har sovit dåligt de senaste dagarna. Varit vaken fram till sent. Har försökt att parera med Metamina, sista dosen inte allt före sent på dagen. Dosen på dagen gör att det känns som om jag speedar även om jag är fokuserad. Insomningstabletterna fungerar inte längre trots att jag tog en "extra" för ett par dagar sedan. Förmodligen CS som spökar.

Natten blev lång. Strax efter femtiden i morse lyckades jag somna. Efter ett par timmars "försök" i sängen gick jag upp igen. Tänkte att om jag ändå inte kan sova behöver jag ju inte ligga där och känna mig obekväm. Efter flera år med Imovan som hjälp för att somna så hade jag glömt bort den där obehagliga känslan av inte vila. Bättre att gå upp, se en film, äta lite chocklad. Försöka acceptera att det är som det är. Det konstiga är att jag är pigg och trött på samma gång. Ögonen kändes som 2 nummer för stora och torra som bara den.

Vaknade vid tolvtiden i dag av att telefonen ringde. Det var sambon som är ute på gården och förbereder för snickare som kommer. Skulle ha åkt med, födelsedags firande idag dessutom, men förstod att det inte skulle funka just denna helg.

Funderar nu på att skippa Metamina, för en dag. Kanske behövs det återkommande pauser, eller att låta bli att stressa för att Metamina ska fungera optimalt.  Huvudvärken lär inte göra att det blir bättre. Jag har ett par olika benzo preparat hemma som jag antar att jag skulle kunna använda mig av. Men de är så bedrägliga och riskerar att göra morgondagen så mycket värre.

Funderat en del över stresskänsligheten. Oavsett vad den beror på, om de kommer att försvinna så småningom eller inte, så behöver jag förhålla mig till den. Alltså, på ett bättre sätt än idag. Jag känner själv att jag agerar så omedvetet kring stressproblematiken, å egentligen till allt. En kula i ett flipperspel. Gott om resurser, men ingen möjlighet till djupare förståelse från mitt håll. Inga problem att prata, men stora problem att förmedla vad det är som inte fungerar för att få en eventuell hjälp.

Så ja, allt är inte kört. Inte ännu. Men jag har svårt för de där livsvalen man måste göra ibland. Höger eller vänster, fortsätta rakt fram eller är det dags att byta fil eller till och med ta nästa avfart? Insikter är dyrköpta. Mentalt påminner de mig mer om hur jag föreställer mig en förlossning. Jo, du läste rätt. Något man vet innebär något positivt i slutändan, men som kan innebära en hel del smärta och en väldigt massa jobb.

Här kommer en liknelse till......

Om jag var en bil så skulle jag vara en Mercedes. En lite äldre modell, begagnad och med många mil på mätaren. En sprucken vindruta och en lack som skulle behöva lite uppmärksamhet men med skinklädsel. Även om färgen och själva lädret har börjat flaga och nötningen är tydlig. En distinkt doft av tobak i kupén, men bara cigaretter. Inget elegant som ciggarer eller en pipa där tobaken valts med omsorg.   

En modell som när det var ny såg ut som sina dyrare syskon men utan att själv förstå skillnaden. En av fälgarna är udda, en tillfällig lösning som blev permanent när den gamla fälgen inte kom överens med en allt för hög trottoarkant. Den stötfångare som finns är precis som på många andra bilar gömd under ett plasthölje, fast det borde ha varit en i stål. Som på ännu äldre modeller, väl synlig och stor. För att visa var gränsen går, ta de första och största smällarna.

Chassit är fortfarande i gott skick. Det skulle nog gå att sälja den, låta någon annan ta över den. För de där sista milen fram till mål.    

/CJ