I dag var det dags för utvärdering av rehabplatsen. Intressant eftersom det var många faktorer att ta hänsyn till. Strategiska, hälso och faktiska omständigheter. Jag hade ju initierade mötet med enhetschefen eftersom det börjar bli halvtid för själva praktiken. Jag bad henne återkoppla objektivt. Dvs det hon har att säga, negativt eller positivt, kan bara vara till hjälp för att belysa ev. problemområden. Var till och med så förslagen att jag bad henne börja. Det blev ett intressant upplevelse som bekräftar mycket av det jag egentligen redan vet. Det syns inte utanpå hur jag upplever händelser och hur jag mår. Överlag positivt, förutom min förmåga att snöa in på detaljer och att ständigt ifrågasätta grundvalen för beslut. Hon ville hemskt gärna att jag skulle stanna kvar och att om det inte passade på den egna enheten så fanns det andra som var intresserade. Kul, kul. Tills jag sa vad planerat att säga och vad som faktiskt var sant. Dvs. att de inte uppfyllde de krav som man kan ställa på en rehabplats. De har helt enkelt haft för mycket att göra med annat.

Enhetschefen fattade dock poängen och lovade bot och bättring. Konternuerlig återkoppling, tydliga och avgränsade uppgifter m.m Så jag får se, ska tänka lite. Om det inte vore för Fsk och deras beslut om att jag bara ska rehabiliteras till 50 procent, så skulle nog valet vara enkelt. Nu känns som om jag bara har möjlighet att prova mig fram nu....kan inte känna annat än att Fsk biter sig i svansen.