Ibland känns det så. Att alla är emot en. Allt som händer under dagen tolkas som en attack, som en personlig attack. Det skulle vara rätt skönt om det fick lugna ned sig lite. Är så förbaskat trött. Metamina hjälper till att fokusera. Men helt bra är det inte.

I dag ringde den privata mottagning som tog emot remissen för en Asperger utredning. Eftersom remissen kommer från en anna del av landstinget så menade de att jag var tvungen att flytta över hela vårdansvaret till dem. Enligt mottagningen så var det en konsekvens av vårdvalet. Precis som om jag hade ett val när jag sökte till Adhd kliniken. Det fanns ju inget alternativ då. Att de på adhd kliniken nu arbetat länge med få till medicinen å allt som hör där till med remisser, kunskapsinhämtning om mitt tillstånd m.m förstod de inte.

Nu tror jag inte att det blir så, att jag är tvungen att skriva mig på den mottagning som jag blivit remiterad till för att göra en aspergerutredning. Och skulle de vara så är det hemskt dumt. Det värsta som kan hända är att de Adhd kliniken tvingas skicka en ny remiss inom sin del av landstinget. Men de har tagit emot remisen å då är det ju inte mitt problem. Men orolig blir jag ändå.

Rehabiliteringensplatsen är nu uppe på tapeten. I morgon är det dags för en utvärdering, initierad av mig. Fsk har bestämt att de bara avser att rehabiliterade mig till 50 procent pga den sgi som beränkandes för tre år sedan. Eftersom jag glömde att anmäla mig till AF med 4 dagar. Låååång historia. Jag försökte överklaga med blev försäkrad av Fsk att det inte hade någon praktiskt betydelse med beräkningsgrunden.

Fy, fy fy fsk... nu betyder det plötsligt allt. Förutom att jag är på gränsen vad gäller stress, trötthet och problem med biverkningar av Metaminan så måste jag dessutom ta hänsyn till att jag måste avbryta just den här rehabiliteringen pga praktiska strategiska skäl. För om det här inte fungerar, vilket det inte verkar göra avseende belastning, nivå m.m så måste jag i rimlighetens namn hitta en annan rehablitering där jag kan känna att det här kan jag göra. Å nu har jag plötsligt inte rätt till mer än rehabilitering till halvtid. Jag som alltid, utan undantag har jobbat heltid i hela mitt liv. För komplicerat att förklara närmare, jag vet inte själv hur det har gått till riktigt. Men det verkar som om jag är tvungen att engagera mig i det vilket kostar än mer energi. Jag vet att jag skrev att man skulle sluta fred med Fsk i ett tidigare inlägg, att man skulle fokusera på att må bra istället. Men jag måste säga att Försäkringskassan gör det svårt.