Lite trögt är det allt, trött som bara den, hört den förut?....  lyckades dock vakna vid fyra tiden i natt och kunde inte somna om. Vet inte om det är dags att kapa insomningstabletterna eller att öka på dem. Jag borde ju få något bättre sömn med Metamina. Men det är ju lite tidigt ännu. Bättre fokus är det inte heller tal om, så här dag två....snarare tvärt om med tanke på gårdagens x antal timmar med samma texter...Tror nog att det är så att det är lite tid som krävs för att vänja sig. Känns tråkigt om julen ryker på grund av Metamina. Fast det vore ju en riktigt, riktigt bra julklapp om det fungerar som tänkt.  

Så, dag 1 med Metamina avklarad. 4 gånger 2,5 mg. Känner mig rätt trött. Hänger upp mig som attan på detaljer. Nära 5 timmar på en ingress. Inte så klart att det är bra, men känns å andra sidan inte speciellt besvärande. Det ska bli intressant att se hur det går framöver. Första dosen togs kl. 0800. Har inte hunnit med att känna att det gick ur kroppen. Liten risk för att jag känner mig mer avtrubbad än något annat. Får se hur texten jag skrev i kväll, obs inte denna text....ser ut i morgonbitti...  

Nu så, licensen kom den sjätte december. Min läkare fick ingen kopia på att läkemedelsverket beviljat licensen. Så först i dag när jag var där på besök och de ringde, igen, för att fråga var licensen var och varför det dröjde fick de svaret att den redan var klar. Nu har jag hämtat ut Metamina och ska börja med den imorgon. Sista chansen med CS. Funkar inte detta får det bli något annat.

En remiss är nu även skickad för Aspergerutredning. Två RAAD test med ett års mellanrum indikerar Aspergers och bekräftas av min nuvarande läkare. Fördelen med en diagnos är att jag då plötsligt kan få hjälp som jag annars får klara mig utan. En bit kvar dock innan detta är klart.

Pratade också med min läkare i dag om varför hon tror att jag har Aspergers, bortsett från att jag själv är rätt säker på den saken. Vilka symptom/indikationer har hon fångat upp. Jag har glömt bort vad vi diskuterade i detalj vid vårt första möte. De saker som hon plockade upp var bland annat ögonkontakt, empati (inte avsaknaden av den utan svårigheten att utrycka och relatera till de känslor som uppkommer), och en hel del annat. Hur glad jag än är över att detta nu kommer i dagen kan jag inte låta bli att känna en stor sorg över att det har tagit nästan hela mitt liv innan detta kommer fram. Så mycket onödigt krångel som kunde ha undvikits.

Inne på tredje veckan med jobb, återhämtning från resan. Det är inte klokt vad energin inte räcker till. Fortfarande inget besked om metamina men möte nästa vecka. Hoppas det hinner komma innan jul så att jag hinner sätta in det ordentligt innan det är dags att börja jobba igen. Märker fort hur lite energin räcker till. Vid lunchtid i går knöt sig andningen. Ingen märkte något, hoppas jag, men klar signal om att det lite lugnare.

Kvällarna är rätt tunga, är så trött att jag vill gå och lägga mig så fort jag kan. Vilket inte är speciellt trevligt för sambon. Å andra sidan är jag inte världens bästa sambo just nu så jag vet inte vad som är bäst.

Kul grej på jobbet idag. I samtal med en kollega kom det fram att hon tyckte att jag var så otroligt duktig på att ta folk, att hon gärna skulle vilja vara lika bra på det som jag. Tog det som en komplimang förståss, men orkade inte riktigt förklara att det är ungefär allt jag någonsin orkat med, period. När jag tänker tillbaka så är det där kraft och energin har gått, att försöka förstå och interagera med min omgivning. Inte till att prestera jobbmässigt eller ens i en relation, utan till alla de där sociala måstena som uppkommer i jobbet och på fritiden.

Polisanmälan mot den offensiva grannen har lagts ned. Pratade med åklagaren och tänkte mig nog att hon kanske kunde hjälpa till med hur man ska tänka kring detta. Hon var iof. hur trevlig och tillmötesgående som helst. Problemet var att hon inte ens kom ihåg att hon lagt ned ärendet. Inte heller kommer hon ihåg anmälan i sig. Förmodligen lägger de ner ärenden på löpande band baserat på rubricering och en kort blick på innehåll. Känner mig lite lurad av polisen som ledde in mig på fel väg när det gäller anmälans innehåll, de var tydliga med att det skulle räcka med en kort, kort anmälan. Sjuttsingen heller. Nu får jag se om det är värt att dra det vidare med en bredare anmälan, det finns ju innehåll så det räcker.

Men, å det är ett stort men, eftersom jag har varit så trött så länge och jag fortfarande kommer ihåg hur det var innan jag gick in i väggen sista gången så vet jag att jag kan ta åt mig aldeles för lätt. Om det är så att det är det som sker ska jag ju inte kasta mig in i en situation som kanske gör saker och ting värre, för mig. Jag har svårt att distansiera mig mot vad jag upplever som dåligt. Saker och ting tenderar att få lite för stor plats. Om lugn och ro är vad jag behöver kanske det ska vara målet med existensen ett tag.  

Tillbaka i Sverige igen efter en trevlig förlängd weekend i Lyon. Massor med god mat och spännande aktiviteter. Intressant nog är det inte så där jätteaccepterat med vare sig Adhd eller Aspergers. När jag försöker förklara vad jag går igenom just nu, och har gått igenom hitintills, är det rätt oförstående ögon som tittar stort på mig. Jag förstår att vi, trots allt, är lyckligt lottade som bor i Sverige.

Inser att det dröjer allt längre mellan gångerna som jag skriver på bloggen. Det handlar inte om att inte vilja dela med sig utan snarare om att den första veckan av praktik nu är avklarad samt att helgen tillbringades på landet. Arbetsmässigt var första veckan rätt intressant. Det var ju ett tag sedan man hade ett eget skrivbord, epost, för att inte glömma en egen stol å någon att fika med.  Däremot är det rätt svajigt vad gäller orken. Får se om det håller i sig eller om det blir bättre. Det är ju alltid jobbigt i början oavsett diagnos. Arbetsbelastningsmässigt är det svårt att värja sig. Ser massor med saker som man kan göra, å det tycker jag förståss innan jag läst in mig ordentligt på jobbet. Ska försöka skärpa mig och inte bladdra på så mycket. Ska defenitivt försöka låta bli att ta på mig saker som jag vet kan bli problematiskt. Har en smygande misstanke om att jag satt krokben för mig självt genom att låta dem ta del av mitt CV. Det hör ju åldern till att ha gjort massor med saker. Men jag är inte säker på att jag kan svara upp mot den i dag. Kan tänka mig att det blir en krock mellan förväntningar och förmåga. Tror dessutom att de har fått intrycket av att jag är mer "färdig" för arbetsmarknaden än vad jag är och känner mig.

Metamina har det inte blivit något av ännu. Väntar fortfarande på ett godkännande av licensen. Borde bli denna vecka.

Förlåt alla ni fyra personer som följt bloggen, ska försöka bli mer regelbunden igen....Faktum är att jag gillar att skriva här, det är som ett riktigt bra samtal, dvs. jag pratar och alla andra tvingas lyssna...  

Det är väldigt vad trött man kan bli av att jobba. Även halvtid tar en hel del energi. Huvudet känns som om det saknas smörjning, olja, det är nästan så man kan känna hur de olika delarna luktar bränt när de gnids mot varrandra...   

Men det är rätt spännande, än så länge är det ju inga större krav. Jag hade dock glömt bort hur mycket tid som ägnas åt möten av olika slag, begriper inte riktigt hur det är tänkt att man ska hinna jobba. Fick "komma ut" som Adhd med Asperger i dag på ett möte med kollegorna. Kändes lite intressant men förmodligen nödvändigt för att de ska veta hur det är med förmågor och energinivåer.

Har inte hört något om Metamina ännu. Men det borde börja dra ihop sig nu.

Första dagen på praktikplatsen. lite oklart vad det är jag ska göra. Men alla är vänliga och trevliga. It avd. hade en timmes genomgång, om internetanvändande och säkerhet. Det var ett tag sedan jag fick den genomgången sist så intresset höll sig upp en stund tills det att jag förstod att det var självklarheter. Annars rätt trött som vanligt efter lunch. Praktiken är på halvtid så det passar bra och få åka hem efter lunch för att vila.