Sent i eftermiddags kom telefonsamtalet som jag väntat på. Visserligen bara en praktikplats men ändå ett jobb efter nästa tre år utan att arbeta. Hade en kortare period förra våren då jag började jobba, på ett riktigt jobb, men som inte fungerade på grund av stressen. Nu är det på andra villkor, dvs. mina villkor, och fungerar det så är det jättebra, fungerar det inte så är det ok det med, om än tråkigt. Den här gången ska jag försöka se till att det inte kostar för mycket. Huvudvärken håller i sig. Men gårdagens lilla kur med ångestdämpande tycks ha putta fram saker i rätt riktining. Beskedet om att jag fått en bra praktikplats är naturligtvis minst lika bra som vilken ångestdämpande medicin som helst. 

Det är ytterligare något bättre i dag. Träffade arbetspsykologen i förmiddags och vi pratade igenom betydelsen av Asperger problametiken ordentligt. Det är ett faktum som inte går att träna bort, utan kräver att man förhåller sig till det. I morgon ska jag träffa den läkare som ansvarar för Elvanse. Ska då lyfta frågan om Asperger för att se om det inte är så att det är det som ställer till det, både när det gäller mediceneringen och tröttheten. Vet inte om jag nämt det förut men, som jag förstått det och kunnat läsa mig till, har man Asperger, eller befinner sig i autismspekrat, så är medicinering inte alltid så lätt. Man kan regera hårt/bra på låga doser samtidigt som biverkningarna tenderar att bli stora eller större än med "bara" adhd. Samtidigt är ju samsjukligheten rätt hög om man som jag får diagnosen sent i livet. Så så där jättekonstigt är det väl inte om det skulle vara så.

Däremot är jag rätt trött på att människor, inkl. inom vården, som i all välmening försöker prata ner symptombilder som de inte tycker att jag ska ha. Problemet är väl det som alltid brukar ställa till det, på ytan är jag hur social som helst och därför syns det inte, å syns det inte så besvärar det ju ingen annan å då är det ju inte heller ett problem för mig. Fast det är det ju förståss, å nu kan ja ju tycka att det som skapar mest problem är just Asperger biten. De där dragen av Asperger är större än vad jag trott. På gott och ont.

Dag tre utan Elvanse. Det börjar lätta något. Men det är svårt att säga. Tröttare utan än med. Huvudvärken har kickat igång igen. Försöker nu vila så mycket som möjligt.

Efter samtal med adhdmottagningen så blir det ingen omstart förrens tidigast fredag. Känner mig lite, eller rättare sagt mycket, vilsen. Det är inte otänktbart att fortsätta utan CS, men fy vad jobbigt om det blir så. Så mycket hopp man knyter till en lösning. Men det är klart, när var något någonsin så enkelt så att det bara handlade om att ta en tablett så är allt löst. Det värst av depppigheten börjar klinga av, inte lika höga toner. Kvar blir en känsla av tomhet.  

Bestämde mig i morse för att fortsätta uppehållet. Mår faktiskt lite bättre idag. Startar ev. om i morgon, tisdag. Känner mig något mindre motiverad att ta tag i saker. Kan ifo. bero på att jag fortfarande är rätt trött. Samtidigt är det mycket saker som händer. Det är rätt ok när det bara är ett par saker som ska fixas men när det blir en anhopning, ja då går det segt. Elvanse, upplevde jag, hjälper defenitivt mot det.

Hemma igen efter en långhelg på landet. Tyvärr har  Elvanse har börjat konstra. Från att vara rätt lovande har det nu slagit över och nu är jag rätt deppig. Hur kopplar jag då ihop Elvanse med deppigheten? Det jag vet är att saker och ting som tidigare aldrig varit föremål för "omöjliga" tankar nu härjar fritt. Otroligt frustrerande att veta att det är biverkning som härjar utan att kuna freda sig. Det går helt enkelt inte att resonera sig fri. Jämfört med ex. Concerta så, ja det går inte riktigt att jämföra. Det var jobbigt på ett helt annat sätt. Läkartid i veckan, dags att ta sig en funderare.

Beslöt att hoppa över dagens dos, söndag, för att se om det blir bättre. Det är ju rätt mycket på tapeten. Så det där med lugn och ro medans det att Elvanse sätts in tycks vara svårt. Vet inte om det anspänning inför det som ska komma som gör detta. Till Elvanses försvar kan jag ju säga att det, med tidigare CS, så har det haft mycket god effekt på tröttheten och, åtminstone upplever jag det så, fokuserings förmågan. Det är lite tidigt att ge upp men att bli, eller vara, mer deppigt än vad jag var innan, ja det vet jag inte om jag riktigt orkar med.  

Sammanfattningsvis, Elvanse började med eufori, gick över till ett mellanläge, där jag hoppade att det skulle stanna, och slog sedan över i deppighet, för att inte tala om att magen slutat fungera. Suck, suck, suck.  

I dag är det trötthetens dag. Huva. Tillbringade förmiddagen med att göra min del i ett forskningsprojekt kring Adhd. Jag är alltså en av många försökspersoner/klienter/patienter i projektet som drivs på St Göran. Blodprover, skattningsskalor och ryggmärgsvätskeprov. Det mesta samlades in för framtida forskning, men det var nog så intressant att höra om resultatet av de skattningstester som jag genomförde. På grundval av de tester som gjordes i dag tyckte den medicinskt ansvarige att det här med aspergers kanske behöver en ny omgång.  Min diagnos är ju Adhd kombinerad typ och med det/eller på det, drag av Aspergers. Tydligen är den typ av trötthet som jag har, eller lider av, väldigt vanligt hos personer med Aspergers. Förmågan att prestera är begränsad och minskar dessutom med åren. Verkar ju klokt eftersom en ide bakom att hitta tillbaka till livet igen, arbetslivet, är ju att jag ska hålla lite mer långsiktigt. Vi får se var det ta vägen någonstans, just nu handlar det om Elvanse och låta det få en chans.

Det har ju gått 9 dagar sedan jag började med Elvanse. Från en mer direkt upplevelse av verkan, positiv om än mer euforsik, till...ja, till en fortsättningsvis större upplevd förmåga att fokusera, att tankarna inte snurrar allt för fort, minskad ångest. Vilket är rätt bra iof. om än något tråkigt. Eftermiddagarna har ju varit rätt släpiga från början. Effekten, den mer uttalade, börjar avta vid lunchtid och därefter ökad trötthet och dovhet i huvudet (lätt huvudvärk, som inte nödvändigt vis behöver ha med Elvanse att göra).

Sent i förmiddags bestämde jag mig, på eget bevåg, för att lägga på ytterligare 30 mg vid lunch för att se om det blev någon förändring. Alltså mindre trött. Så här drygt sex timmar efteråt kan jag väl säga att den verkan den ytterligare dosen haft till största del har bestått i en ökad känsla av obehag, oro i kroppen, lätt yrsel och retlighet. Men, också lite piggare, lite mer vaken och detta samtidigt som jag känt mig trött som vanligt. Intressant. Det är nog inte tänkt att man ska mata på med Elvanse på det här sättet. Bättre är nog att öka dosen på morgonen istället. Ännu bättre är väl kanske att låta föreskrivande läkare vara med och bestämma takten, men jag vill ju må bra nu. Otålig.

Sedan är jag nog i och för sig, efter att ha läst en massa inlägg på diverse forum, inte helt övertygad om att man ska lägga allt i läkarens händer. Det är ju ändå jag som vet bäst hur jag mår. Det är rätt ofta som personer berättar om svårigheter att få adekvat hjälp och att egen reasearch ofta visar sig bättre att tillämpa än en läkare med otillräcklig erfarenhet av olika preparat. Det är ju rätt intressant att ingen behandlande läkare hitintills, för mig, berättat om rekyler, eller rebound. Dvs. de negativa symptom man får/upplever när man medicinerat ett tag och läkemedlet börjar gå ur systemet efter uppehåll eller otillräcklig dos. Alltså inte biverkningar på grund av preparatets egenskaper eller innehåll. Det inträffade med, tror jag, framförallt Concerta men också med Ritalina utan att jag förstod vad det var och i stället tolkade det som biverkningar. Vilket kanske ka ha bidragit till att jag slutade för tidigt eller i onödan, jag skriver kanske för jag vill inte för allt i världen tillbaka till de preparaten. Misstänker att det är det som nu, delvis, händer med Elvanse under eftermiddagen. Avtrappningen  av läkemedleta effekt i kroppen skapar någon form av abstinens som i sin tur kan kan kallas för eller tolkas som biverkningar men som i stället är något annat. Rebound, rekyler har jag läst om först på nätet och sedan själv introducerat i samtal med mina läkare. Däremot ska nog sägas att i den dokumentation som Shire själv tagit fram och presenterat för läkemedelseverket, antar jag för jag har bara läst den engelska produktsammanfattningen, så nämner man Rebound men hävdar att i den jämförande studien så har Elvanse mindre Rebound eller rekyleffekt jämfört med andral liknande preparat på marknaden . Avgöra skillnaden då mellan Rebound och bieffekter?  Ja, kanske inte helt lätt. Men lite fundersam blir jag allt.

Ps, jag är absolut inte läkare eller ens speciellt kunnig när det gäller centralstimulerande läkemedel, så det jag skriver och berättar om är högst subjektivt, fast det har du förstås redan fattat...:)