Tänkte just på att det kanske kan vara på sin plats att berätta kort om vad Adhd har inneburit för mig.

I hela mitt liv har tankarna snurrat fort. Hur fort och hur mycket har jag egentligen aldrig förstått förrrens nu, drygt året efter diagnosen. Och då först när jag börjat prata med andra hur det upplever sitt tankeliv. Många svarade att de ibland inte tänkte alls i långa stunder, utan bara var. För mig är det otänktbart, eller har varit otänkbart. Varje vaken sekund har alltid ägnats åt att tänka och fundera på än det ena, än det andra. Ofta i negativa termer. När så andra berättade att det kunde vara tyst i deras huvuden under perioder på dagen, trodde jag dem helt enkelt inte. Slappna av det gör/gjorde jag bara när jag tagit ut mig så mycket fysiskt att jag somnade av utmattning. Det gick rätt bra ända tills det att rygg och knän började gå sönder av ansträngning.

I arbetslivet har det gått bra, rent tekniskt sett, då mitt jobb bestått av korta puckar, snabba grejor med tydliga slut varje dag. Långsiktighet har aldrig varit min starka sida, om det ska planeras mycket kan det lika gärna vara, ska det organiseras måste allt ske som jag vill, annars går det inte.

Socialt sett har jag nog varit, åtminstone på ytan, högfungerande. Inga problem att prata med människor. Faktum är jag pratat för mycket för det mesta.....:) Men när det gäller förmågan att knyta och upprätthålla vänskapsband är det mycket svårare. Det är precis som om förmågan bara räcker till en viss nivå, sedan är det stopp. Många människor har märkt av detta genom åren, jag framstår som för intensvi, och av naturliga skäl valt bort eller blivit skrämda av mig och min oförmåga. Den sociala relationen betstår, för mig,  av yta. Det är bara när andra tränger igenom och håller sig kvar som det har en chans att fungera. Men det beror som sagt mer på dem än på mig. Däremot är jag tacksam för detta. Där går nog adhd och asperger ihop. Oförmågan att vara still, inte kunna fokusera och inte kunna lyssna in ordentligt, att inte se andra människor är ingen bra kombination.

Ett exempel på hur problemet med att sortera intryck och vara hyper är när jag, exmpelvis, går på teater eller någon annan typ av föreställning. För mig är det nästan omöjligt att helt fokusera på vad som sker på scen, scenografi, taket, andra människor i lokalen, ja nästan vad som helst kräver uppmärksamhet. Är det som sker tillräckligt intressant, för mig, så går det rätt bra. Men det är sällan det händer.

Att vara hyper kan vara lite intressant. Speciellt när det blir tydligt vad det innebär. Jag drabbades ju av en utmattningsdepression, eller rättare sagt jag påbörjade resan mot en adhd diagnos för drygt två år sedan via stressmottagnignen på KI. Det var helt ok med en diagnos, det var inte den första stressrelaterade diagnosen jag haft eller fått genom åren. Klart jag var utmattad och sönderstressad och deprimerad. Vad som helst som kan bidra till att vara en förklaring eller ens en delförklaring är ok när man mår så. I behandlingen på KI ingick terapi, KBT, och Mindefullnesövningar i grupp. Själva terapi sessionerna var helt ok. Trevlig och sympatisk terapeueft, skönt att någon lyssnade på vad jag sade, och det ledde till att jag remiterades vidare.

Mindefullnesövningarn var dock en pärs. 10 personer, alla med stressrelaterade diagnoser, skulle lära känna oss själva och våra kroppar. För att hitta vårt inre lugn. Detta skedde i grupp, på en matta i ett rum med dämpad musik och ledare som berättade hur och vad vi skulle göra. Att ligga still på en matta med instruktion om att inte tänka på något är inte så där jätte enkelt om man har Adhd. Men eftersom jag är en snäll kille ställde jag upp, som vanligt, på vad ledaren ville att vi skulle göra. Att jag nästan ständigt vibrerade ca 5 centimeter ovanför den där mattan under hela hösten är en annan sak. Det enda som tycks ha fastnat och fungerar är disktraseknepet. Att var i nuet är viktigt, det är ju där livet sker. Det fattar ju jag också. Ledaren för mindefullnesövnignarna sade åt oss att använda oss av alla tillfällen att vara i nuet, bland annat när du torkar av bordet, diskbänken eller vad det nu kan vara. Eftersom det har en tydligt syfte och är begränsat i tid, tycks det fungera bra för mig. Jag är aldrig så närvarande som när jag torkar av köksbordet. Det är då jag lever.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det ett tag sedan jag var inne och berättade om hur det går när det gäller medicineringen, utredningar, arbetsplatsrehabilitering (praktiken), mitt liv just nu och i framtiden. Nu har det klarnat något. Så nu är det dags igen.   Den senast...

Så där ja, en helg snart slut. Läget är stabilare. Antidepp verkar fungera bra ihop med Metamina. Fortfarande jobbigt att räcka till hela dagen. Arbete på fulltid är nog inte aktuellt på länge än,  kanske inte alls. Däremot har jag börjat tröttna rej...

Tiden går fort.....nu är det måndag igen. Metamina går bra, antidepp går bra. Lite problem med effekten på Metamina. Inget negativt i form av biverkningar, om man bortser från när jag inte tar dem. Snarare en form av minskad effekt...eller en normali...

Det går fort nu, veckorna, dagarna. Fortfarande trött och i dag lite extra. Ställde in dagens upplaga av adhd grundkursen. Prioriterade vila i stället. I början av förra veckan fick jag ett tillägg till Metamina. En seratonin höjare, eller antidepp. ...

Veckorna går fort. Nu är det måndag igen med allt vad det innebär med bokningar hela dagen och grundkursen i adhd. Lyckades boka en tid, akut tid, på adhd mottagningen i dag  på eftermiddagen trots att jag visste att jag har adhd kursen på kvällen. H...