Det har ju gått 9 dagar sedan jag började med Elvanse. Från en mer direkt upplevelse av verkan, positiv om än mer euforsik, till...ja, till en fortsättningsvis större upplevd förmåga att fokusera, att tankarna inte snurrar allt för fort, minskad ångest. Vilket är rätt bra iof. om än något tråkigt. Eftermiddagarna har ju varit rätt släpiga från början. Effekten, den mer uttalade, börjar avta vid lunchtid och därefter ökad trötthet och dovhet i huvudet (lätt huvudvärk, som inte nödvändigt vis behöver ha med Elvanse att göra).

Sent i förmiddags bestämde jag mig, på eget bevåg, för att lägga på ytterligare 30 mg vid lunch för att se om det blev någon förändring. Alltså mindre trött. Så här drygt sex timmar efteråt kan jag väl säga att den verkan den ytterligare dosen haft till största del har bestått i en ökad känsla av obehag, oro i kroppen, lätt yrsel och retlighet. Men, också lite piggare, lite mer vaken och detta samtidigt som jag känt mig trött som vanligt. Intressant. Det är nog inte tänkt att man ska mata på med Elvanse på det här sättet. Bättre är nog att öka dosen på morgonen istället. Ännu bättre är väl kanske att låta föreskrivande läkare vara med och bestämma takten, men jag vill ju må bra nu. Otålig.

Sedan är jag nog i och för sig, efter att ha läst en massa inlägg på diverse forum, inte helt övertygad om att man ska lägga allt i läkarens händer. Det är ju ändå jag som vet bäst hur jag mår. Det är rätt ofta som personer berättar om svårigheter att få adekvat hjälp och att egen reasearch ofta visar sig bättre att tillämpa än en läkare med otillräcklig erfarenhet av olika preparat. Det är ju rätt intressant att ingen behandlande läkare hitintills, för mig, berättat om rekyler, eller rebound. Dvs. de negativa symptom man får/upplever när man medicinerat ett tag och läkemedlet börjar gå ur systemet efter uppehåll eller otillräcklig dos. Alltså inte biverkningar på grund av preparatets egenskaper eller innehåll. Det inträffade med, tror jag, framförallt Concerta men också med Ritalina utan att jag förstod vad det var och i stället tolkade det som biverkningar. Vilket kanske ka ha bidragit till att jag slutade för tidigt eller i onödan, jag skriver kanske för jag vill inte för allt i världen tillbaka till de preparaten. Misstänker att det är det som nu, delvis, händer med Elvanse under eftermiddagen. Avtrappningen  av läkemedleta effekt i kroppen skapar någon form av abstinens som i sin tur kan kan kallas för eller tolkas som biverkningar men som i stället är något annat. Rebound, rekyler har jag läst om först på nätet och sedan själv introducerat i samtal med mina läkare. Däremot ska nog sägas att i den dokumentation som Shire själv tagit fram och presenterat för läkemedelseverket, antar jag för jag har bara läst den engelska produktsammanfattningen, så nämner man Rebound men hävdar att i den jämförande studien så har Elvanse mindre Rebound eller rekyleffekt jämfört med andral liknande preparat på marknaden . Avgöra skillnaden då mellan Rebound och bieffekter?  Ja, kanske inte helt lätt. Men lite fundersam blir jag allt.

Ps, jag är absolut inte läkare eller ens speciellt kunnig när det gäller centralstimulerande läkemedel, så det jag skriver och berättar om är högst subjektivt, fast det har du förstås redan fattat...:)

Försäkringskassan kan vara en mardröm. Det gäller inte Adhd specifik utan mer den samsjuklighet som kan komma med Adhd. Tänker främst på stressproblematiken, ångest m.m Man kan ju inte vara sjukskriven på grund av Adhd som jag har föstått det. Under de tre år som jag varit sjukskriven, två år med diagnos rörande stress, 1 år sjukskriven, år ett efter det att jag slutade jobba, i efterhand. Inte någon gång under de två år som jag haft med försäkringskassan har det varit problemfritt. Det har handlat om allt från sjukpenningensstorlek till toklning av regelverk. Dessutom har FSK konternuerligt missat utbetalningar, fattat beslut på felaktitgt underlag m.m Det är säkert många som känner igen sig.

Den återhämtning som, åtminstone som det var tänkt, skulle ske under sjukskrivningsperioden har under lång tid ängnats åt att oroa sig för den lilla ersättning som ersättningen faktiskt utgör jämfört med en arbetsinkomst. Det har i sig varit enormt stressande.  Det jag har tänkt på är att det är regelverket som styr  FSK handläggare och agerande och det aldrig är personligt. Det vill säga, de tar inte hänsyn till dig som person. Inte ens när det går så långt som om när det handlar om olika insatser där FSK är part. Det snäva regleverket gör att flexibiliteten är extremt dålig.

Ett av de stora problemen blir då att du som individ förväntas vara insatt i regelverket och också ha kraft och möjlighet att ställa rätt och relevanta frågor samt resa krav. Trots att jag inte, i normala fall, har allt för stora problem att ställa frågor och lista ut hur det fungerar, i stort. Har det i princip varit omöjligt (och olämpligt) på grund av mitt tillstånd. Vi, jag och min sambo, ängnade lång tid åt att försöka ändra vad vi uppfattade som felaktiga beslut. Jag tolkade FSK agerande som ett ifrågasätttande av mina diagnoser, min arbetsförmåga och försökte trots allt då svara upp mot vad jag uppfattade som deras krav.  Sammanfattninsvis ledde det inte till någon förändring i FSK agerande. Det blev varken högre SKI, sjukpenningsgrundande inkomst, eller bättre och mer kvalificerade insatser från FSK sida. Med andra ord, det blev som det blev plus att jag blev mer stressad eller sjukare om man så vill. Eftersom det inte går, i någon större usträckning, göra något åt FSK bedömning och agerande, är det inte värt att ta strid om du inte har extern hjälp i form av jurist med inriktning på socialförsäkringen och ett redan från början tydligt fel som ska rättas till. Så mitt tips är helt enkelt, slut fred med FSK. Acceptera att regelsystemet är tillkrånglat, inte ser dig som indvidi och i grunden är en politisk fråga. Änga tiden åt att må så bra som möjligt i stället.

Fast å andra sidan har jag inte barn, däremot en sambo med jobb och står inte inför ruinens brant, ännu. Men utan sambo som drar det tyngsta lasset skulle det nog ha varit rätt tufft.       

Sov gott. Tror att den dos som jag har nu insättningen har gjort sitt. Det är nog dags att modifiera dosen för att se om det blir en förändring. Frågan är om man ska vänta tills alla upplevda/inbillade/verkliga biverkningar  lugnar ner sig först.