Stannar hemma från praktiken/rehabiliteringen idag. Känns som jag fuskar men näsan är fortfarande inte ok och jag kunde inte somna i natt. Inte riktigt säker på vad det beror på förutom, vilket har hänt vid något tidigare tillfälle, att jag inte fick i mig alla doser i går, sov lite för länge i söndags morse och hann inte riktigt med. Har tidigare märkt att om äter metamina för sent så håller de en vaken. Men omsatt förhålland tycks också gälla, att inte äta hela sin dos, eller rättare sagt det kroppen börjar ställa in sig på, verkar ge samma effekt, svårt att sova.

Jag äter, och har i och för sig ätit, Imovan under många år. Det har fungerat bra för sömnen. Det var rätt tufft innan, om man bara ser till sömnen. Att aldrig riktigt vet om man skulle få sova, vara utvilad på morgonen efter. Efter ca 4 år, stadigt ätande Imovan, tar jag nu 2x7,5. Om jag vill sova länge, dvs fram till kl. 10.00, kan jag ta 3x7,5. Jag vet att man utvecklar tolerans rätt fort, men eftersom det har funkat i så många år, på 2x7,5,  är jag osäker på om jag ska se det som en fara eller inte. Det verkar som om jag behöver det.

När Metamina är väl inställt, och fungerar som det ska, är tanken att släppa Imovane helt. Det vore ju skönt att hamna i  ett sånt läge då de räcker med Metamina och ingenting annat. Redan nu har ex. Lyrica intaget minskat rejält, endast till sängående. Hmm..när jag tänker efter så är det mesta jag äter, inkl. Metamina, till för att jag ska sova. Kanske dags att hitta något som är bättre anpassat. Har hört att det finns ec Melatonin för sömnen.

Jag funderar fortfarande på diskutera med min läkare om ett passande antidepp till Metamina. Jag förtstår nu, eller sedan ett tag, att jag varit nere rätt länge, flera år, och att jag inte riktigt, trots Metamina, kommer upp ur detta. Det är ju fortfarande lite tidigt när det gäller Metamina och effekten på att känna sig nera. Det kan ju bli så att det räcker med det.  

Dessutom finns en möjligt intressant biverkning avseende Aspergers, eller aspergerdrag, när man äter Metamina. När man läser på nätet kring metamina är det inte ovanligt att personer berättar om att det blir mer aspiga. Att metamina när det fungerar tar bort Adhd, i viss mån, och kvar för utryck i personligheten blir Asperger, eller dragen. Jag kan tycka att jag har märkt det. På gott och ont.

Jag har dessutom börjat förstå att jag, trots en hel del positiva sidor, verkar ha en olycklig kombination av Adhd och autism. De fördelar adhd eller asperger har får inte blomma fullt ut, de begränsas eller drunknar i respektive "begåvning".

Tänkte på det när jag läste om hur man bygger upp ett bra förhållnignsätt kring Adhd. Aspergaren i mig kan inte, vill inte, har inte förmåga att, förhålla sig till Adhd. Aspergaren är intresserad av lugn och ro för att kunna göra det som är kul. Adhd i mig vill ut, inte sitta still, blir så frustrerad när det inte händer något att den fattar dåligt genomtänkta beslut. Gör att jag tycker att jag missar hela livet genom att få mig att känna mig som om jag inte deltar.

Kombinationen tillsammans gör att jag inte orkar med folk, samtidigt som jag, på riktigt, tycker det är så kul med folk att jag går i spinn. Adhd tycker att jag borde vara "ute" på barer och klubbar, jo, det var ett tag sedan nu men jag tycker ändå att jag borde..:) Leva livet fullt ut. Asperger gör att jag inte vet hur jag ska göra när jag väl är där, ta kontakt med folk, inleda nya vänskapsrelationer m.m Jag vill ha vännner, men kan inte underhålla de relationer jag har, å de är en del. Folk blir besvikna, jag får ångest över allt jag inte gör men borde.

Nej, det kan bara gå uppåt nu, oavasett vad det innebär. Det jag är rädd för, riktigt rädd för, det är att Metamina, eller något liknande preparat, inte hjälper som det är tänkt. Att jag ska behöva gå tillbaka till det som var "innan". Jag tror nog inte att risken är så stor. Det faktum att jag nu vet att jag har Adhd och drag av aspergers, eller aspergers, gör ju att livet för alltid är förändrat. Nu ska det bara sjunka in ordentligt. Fortfarande har jag svårt att koppla vare sig Adhd eller aspergers till mig. Där kan man snacka om att bygga relationer, Adhd å asperger känns som nära släktingar. Det har alltid funnits där, men inte riktigt spelat den centrala roll som de borde i mitt liv.