I dag träffade jag den neuropsykeatriker som var med och såg till att jag fick min Adhd diagnos. Det var första gången sedan oktober. Då gällde det Elvanse som inte visade sig fungera tillräckligt bra. Nu är det Metamina som gäller och det var intressant att träffa henne igen. Så mycket som hänt.

Jag ska inte tråka ut er med att berätta i detalj vad som avhandlades. Det räcker med att jag säger försäkringskassan, förväntningar på prestation och, ja, det räcker nog.

Däremot pratade vi en del om Asperger dragen och de faktum att jag nu påbörjat en asperger utredning. Hon tycker att det var bra. Men hennes problem, precis som hos flera andra, är den sociala förmåga som jag ger utryck för. Hon hör mig prata och hör mig följa och svara på resonemang men utan att se att det tar stopp när det blir för komplext eller för många led. Inte heller hör hon att jag inte plockar upp på signaler som jag borde reagera på. Men, hon förstår. Hon förstår att de problem jag haft under livet mycket handlar om att jag inte ser eller förstår, att den utmattningsproblematik som följt mig som en trogen hund kommer sig av den energi de kostar att inte ge utryck för de som jag alltid fruktat mest, att uppfattas vara annorlunda, inte lik alla andra.

För vad gör man om man lärt sig att inte avvika, bara för syns skull? Är det något fel på en då? Om man lärt sig att inte visa det värsta, att anpassa sig så till den grad att energin inte räcker till ett innehåll i livet oxå? Så länge inte någon annan drabbas, är man då utan nedsättning? Jag börjar misstänka att jag är min egen fiende, att jag genom de strategier jag valt, eller inte valt, själv målat in mig i det hörn jag befinner mig i. Det ska bli skönt med en utredning, intressant att se om det går att förmedla, via tester och genom vad jag berättar, hur det faktiskt fungerar inombords. Får se om det räcker.

Metamina  fungerar bättre nu, eller annorlunda. Bättre för att sidoeffekterna börjar klinga av. Börjar känna mig lite, lite mer levande igen. Men det är nog en liten bit kvar. Fortfarande är det extremt jobbigt när dagens sista dos börjar släppa, har inte riktigt hittat gränsen, tidsmässigt, ännu för när sista dosen ska tas. För sent och för mycket innebär ingen sömn förrens långt in på natten. De senaste två dagarna har jag varit vaken fram till långt efter midnatt trots att jag är trött. Imovanet har inte fungerat, äter 2 st 7,5 vid läggdags. Men det är inte aktuellt att höja någon dos. Om det inte ger med sig tänker jag nog hoppa av Imovan tåget. Trots att det fungerat bra genom åren. Det börjar kännas viktigare och viktigare att Metamina får fungera så bra som möjligt. Tanken har slagit mig att Imovanet kan bidra till en del av de problem som jag upplever nu.