Nu så, tillbaka på spåret igen. Det som är anmärkningsvärt, om man nu bortser från mitt nästan sjukliga intresse att kvasi analysera Metaminas effekter, är att jag tycker att det är lite svårare att hålla igång socialt ex. på jobbet. Det är inte så att jag känner att något är fel. Men mycket av det som sker känns ytligt och rätt tomt.

Om det är en positiv effekt, vilket jag tänker att det är, så är det inte lika viktigt längre att hålla koll på allt som  man tidigare höll koll på. Eller rättare sagt, man blir inte lika påverkad eller störd av vad som sker runt omkring. Sedan blir jag fortfarande rätt trött. Vilket jag trodde skulle försvinna med Metamina. Men jag misstänker att det är att ge Metamina lite väl mycket credit. De grundläggande problem, symptomatiska, som delvis kommer av att ha Adhd är kvar men jag antar att det kommer bli lättare att bli av med dem så småningom. Totalt sett så är nog ambitionen att ge Metamina utrymme att göra sitt.

Däremot så läste jag, återigen på nätet, att det inte är ovanligt, eller rättare sagt att många upplever, att Asperger delen av personligheten blir mer framträdande med CS eller Metamina. Det skulle kunnna förklara det något minskade sociala intresset som i sin tur kom sig av min version av rastlöshet. Men det är klart, helt osocial är jag inte säker på att jag vill eller kan vara. Men, så gäller det att inte glömma bort att Metamina fortfarande är under insättning å än så länge är det mycket som kan ändras.