Ska försöka summera mina erfarenheter med insättningen av Elvanse so far:

• Elvanse ger effekt.
• Bäst effekt har Elvanse, med insättningsdosen och just nu, under förmiddagen.
• Känslan av verkan börjar gå ur strax efter lunchtid.
• Då liten känsla av ökad rastlöshet, oro i magen, lite lätt huvudvärk eller tung i huvudet i from av "dovhet" i bakhuvudet.
• Trötthet under eftermiddagen.
• Men det verkar som om det är bättre att göra något på då än att försöka vara helt still, dvs ligga i stoffan. Promenad, lite småfix men inget större. Hel vila ökar risken att känna efter för mycket.
• Huvudvärken gick att mota med Alvedon (modifierad frisättning) om jag tog den i samband med intaget på morgonen.
• Den positiva effekten på fokusering kvarstår dock, helt eller delvis, under resten av dagen. Lättare att lyssna på andra, hålla fokus.
• Möjligen någon ökad känsla av distans just nu till de egna livet, sysslor, intressen m.m. Räknar med att det går över då det upplevs som biverkningsrelaterade.
• Fortfarande trött under kvällen, men upplever den som "lättare" då det bland annat går att vara vaken längre.
• Utan att egentligen värdera, känslan av att vara "jag" är annorlunda jämfört med innan Elvanse. Bland annat för att mycket av de saker som tidigare orsakat oro och ångest inte längre känns relevanta. Vilket de inte heller ska vara. Liten känsla av tomhet.
• Jämfört med Concerta, Ritalin så är Elevanse, än så länge, i en helt egen klass avseende biverkningar. Det går nästan att leva med men jag vill att och hoppas att det ska bli bättre.
• Förmiddagens upplevda positiva verkan kan kännas lite för bra, även om det verkar lägga sig något ju fler dagar som går.
• Stress i alla dess former gör att biverkningarna upplevs som större. 

Men det är ju alldeles för tidigt för några definitiva slutsater, dosen kan behöva justeras, kanske behöver Elvanse kompleteras?

I går var vi på fest. Som jag berättat tidigare har det varit lite "dämpat" på kvällstid efter det att elvanse börjat gå ur kroppen på eftermiddagen. Det var alltså inte så självklart att jag skulle orka eller ens tycka att det var speciellt kul att träffa massor med folk. Och jag tänkte nog att vi kan gå dit. men att besökte skulle bli kort. Väl där gick det dock väldigt bra. Känns tryggt att den negativa påverkan Elevansen gett inte betyder att det slutar fungera med det sociala eller ens med förmågan att ha kul, även om jag inte tog upp någon större plats. Impulsiviteten har  definitivt hämmats, på gott och ont. 

Tomt hemma, ett par timmar mellan det att min gäster åkt och innan hund och sambo kommer hem igen. Ska försöka vila lite men är nog lite för uppstressad. Elvanse har ju, som jag tidigare nämnt, haft inverkan. Kanske mest positivt trots allt, om det nu inte är så att det blir lite för bra.

En tanke slog mig dock, och det handlar om vad som sker om det värsta av Adhd yttringarna försvinner? Adhd är ju, förutsätter jag, intimt förknippad med mig och min personlighet. På gott och ont. Drivet, rastlösheten som tagit mig fram förut. Jag är ju relativt gammal i dag, 42 år. Är det nu meningen att jag med ett positivt resultat av medicineringen ska lära om, bygga om min personlighet? Vad händer med Apsergerdragen? Kommer det att bli tydligare nu? Misstänker att det största arbete börjar nu.

Jag är inskriven på Adhd kliniken och det känns bra. Lite väl lång tid tog det dock att komma dit, över ett års väntan efter det att remissen accepterades. Där erbjuds ett program med olika typer av insatser och nivåer. Det jag ser mest fram emot är nog att för första gången få träffa andra med Adhd och i grupp diskutera erfarenheter och hur man ska gå tillväga för att komma framåt på ett bra sätt. Tror att en sådan grupp kan hjälpa till att skapa den bekräftelse som jag tidigare saknat, att man som individ duger som man är.  

Tidigare har jag haft kontakt med psykeatrin på grund av vad som då uppfattades som mer diffusa symptom. En känsla som sade att det inte riktigt fungerade som det skulle och som jag ville få hjälp med att definiera och förklara. Idag förstår jag att de känslorna/upplevelserna kom ur/orsakades av Adhd/Aspergers. Dessa kontakter, som i och för sig inte har varit allt för många men väl ustpridda över tid och periodiska, har alltid varit mer eller mindre resultatlösa. Detta trots att jag då uppfattade att jag var ärlig och verkligen ville få resultat, även om jag nu förstår att jag ville få resultat lite fortare än vad de tänkt sig.... :) Jag hade vid ett tillfälle kontakt med en psykolog, ca 15 år sedan, som mycket ärligt om än opedagogiskt, försökte svara på min fråga om vad det är som är fel med mig. Vi hade träffats ett par tre gånger och jag hade nog tryckt på ordentligt. Han sa, med huvudet vilande i handen, och ett bekymrat utryck i ansiktet, att "nog har du en störning allt".  I vad den bestod i kom vi inte fram till, i stället fick det mig att lägga benen på ryggen och springa. Vi träffades inte mer sedan. Hur jobbigt det än har varit kanske det inte var dags att hantera min Adhd/asperger drag förrens nu, när allt rasade denna gång.

Jag orkar inte heller vara vare sig bli arg eller bitter över det faktum att skolan fungerade som den gjorde då, att mina föräldrar, trots att de förstod att jag behövde stöd och påtalade detta, inte fick gehör för detta. Kunskapen såg ut som den gjorde då, jag var inte tillräckligt hyper, utåtagerande, för att få hjälp, och även om jag hade varit det, hade hjälpen förmodligen inte varit bra.  

Vart tar jag vägen nu? Hur ska jag gå vidare? Ingen aning. Men vare sig jag vill eller inte går det framåt, och det är stressande.

Vaknade tidigt i morse, gick och lade mig tidigt i går kväll, ca 22;00. Inte som tidigare på grund av extrem trötthet, utan mer känsla av behov av vila. Gårdagskvällen var, precis som de sensaste dagarnas kvällar, lite dämpad. Huvudvärken borta i går, använde Alvedon forte med modiefierad utsättning, verkar fungera bra, ska testa utan i dag och se om huvudvärken återkommer.

Har haft främmande i två dagar, med besök på bland annat dysleximässa i Sollentuna. Spännande att se hur andra NSP fungerar och hanterar sina problem. I kväll är det femtioårsfest, tänker nog att jag borde ha tagit det mer lungt under själva insättning så det inte dyker upp stressreaktioner som jag blandar ihop med ev. biverkningar. Men, det är som vanligt, när man ska ta det lungt dyker det upp massor med måsten. Fast jag kan iof. tänka mig att det är bra att testa hur Elvanse fungerar och påverkar i verkligheten. Det kan ju vara så att det är mer stressande att inte göra någonting, man blir nog lite mer symptomobservant då.

Huvudvärken har gett med sig, men kvarstår gör ett lätt illamående. Börjar bli lite fundersam över den positiva effekt som Elvanse har under den tid som den verkar som bäst, dvs från intag fram till lunch. Mår oförskämt bra tills den börjar gå ur. Jag har aldrig varit påverkad av droger, eller rättare sagt, jag har aldrig använt någon annan drog än alkohol. Nu börjar jag fundera om det inte är lite för bra....det skulle ju kunna vara så att det är eufori jag känner under förmiddagen. Jag har inte alls lust att må för bra.....typ.....  

Stress och insättning av Elvanse är inte att rekomendera. Eller rättare sagt, säg inte ja till saker när du egentligen behöver ta det lugnt. Det är nu dag tre och jag kan nog tycka att effekten börjar bli tydligare. Känner klart mer möjlighet att fokusera, de negativa tankar som varit med under större delen av hösten på grund av yttre omständigheter, stress, stress och omöjliga situationer, bland annat dödsfall i familjen med efterföljande tvist som krävde att jag var med och drog, har faktiskt försvunnit, inte så att jag glömt men de har defenitivt fått mer rimliga propotioner. När jag vaknade i morse, vid 7 tiden kände jag mig relativt pigg, efter intaget av Elvanse kände jag mig väldigt bra. Förmiddagen användes för att städa undan innan besök, kärt, men ett besök med allt vad det innebär. Det visade sig vara hur lätt som helst att städa ordentligt utan att gå till överdrift. Tidigare var det nästan oskrivet att när man torkar golv skulle alla golv tolkas. Nu gick det att prioritera.....  Problematisk är nog lite huvudvärk, lite lätt illamående. Det gäller nog att se till att äta ordentligt. Något som jag varit dålig på i hela mitt liv. Och dricka ordentligt med vatten. Huvudärken behöver inte nödvändigtvis vara en biverkning av Elvanse, jag har ett diskbråck i nacken som spökat av och till och den symptomatiska värken sitter där den brukar. Däremot är den inte så illa som den kan eller har varit. Slutsats, även om det är lite väl tidigt för en definetiv sådan, lite blandade känslor men fortfarande klart värt besväret.

Fortsatt lätt huvudvärk och lite lätt illamående. Men bättre än tidigare i eftermiddags. Pigg men trött. Underlig känsla. Bör nog tar det lite lugnt ett tag. Säger jag samtidigt som kalender inför helgen som tidigare var tom, plötsligt visade sig vara alldeles full....suck...:/

Ångrar min text kring behovet av amfetamin preparat lite. Men jag tar inte bort det¨...kan gott skämas över hur onyanserat det är...:) Däremot kan min uppfattning i frågan behöva förtydligas något. Jag tror nog inte att alla är betjänt av medecinering. Jag tror visst att det går utan. Jag tror att, när man som jag, har många grejor som händer på en gång, så kan medicinering vara ett bra sätt att få undan grundproblemet. Om det funkar, vill säga. Däremot står jag fast vid min upplevelse att det finns en omotiverad rädsla för amfetamin preparat där faktorer som inte har att göra med egentliga behov styr. 

kl. 15.09 dag två, fortsatt lätt huvudvärk. Tror inte att stress och Elvanse hör ihop, åtminstone inte när den ska sättas in, eller är det ut den sätts?