Hela dagen har jag tillbringat i soffan. Pratat i telfon, surfat och snedkollat på TV. Helt slut efter igår. Femtioårsfesten var jättetrevlig. Som vanligt hade jag svårt att bestämma om jag verkligen ville gå eller inte, men vis av erfarenhet så är det bäst att köra på. Huvudet är nu i balans. Lyrica och Cymbalta fungerar bra. Det är dock inte tillräckligt. Rivstartar rehab. med en två dagars konferens. Dock i stockholm så det går alldeles utmärkt att åka hem när det behövs. Lite skrämmande att inte känna någon alls där. Men, vi kör så får vi se vad som händer.

Intressant i går när jag träffade vänner som jag inte träffat på ett tag. Detta med Adhd och Aspergers det är inte så lätt att skapa förståelese för. Det är nästan som att människor blir arga för att de tycker att man använder diagnoserna som en fribiljett för att slippa ta ansvar m.m Visst är det ett bra råd att inte bli sin diagnos. Att inte låta något ta överhand. Men det är inget bra råd om man inte först kan visa någon form av förståelse. Inte vet jag hur mycket plats vare sig Adhd eller Asperger kommer att ta i mitt fortsatta liv. Men jag misstänker att jag kommer behöva ge dem de utrymme som de kräver. Å de vare sig jag vill eller inte. Dessutom är jag nöjd och faktiskt glad över att så mycket av det som inte fungerat i livet nu får en förklaring. Sen kommer det inte att fixa allt. Men det är åtminstone en början.