Jag glömde bort att berätta att jag för första gången i mitt liv gjort en polisanmälan. Första gången som det gäller ett brott riktat mot vem jag är, alltså. Jag och min sambo har bott i vår nuvarande bostad i drygt två år. Under den tiden har en annan person, en granne rakt under oss, menat och tyckt massor med saker om oss och vårt boende. Det har bland annat gällt när det ska vara tyst, dvs från kl. nitton noll noll. När man får göra det och det osv. Vår granne har knackat i elementen och i väggarna så fort han hört ett ljud som han tycker är misshagligt. Att det i grunden är lyhörda hus från femtiotalet och att det faktiskt innebär att bo i flerfamiljshus att det blir så att man hör  sina grannar. Det är något man måste acceptera.

Just den här personen har dock bestämt sig för att jag och min sambo går bra att skälla, trampa på och betee sig allmänt illa emot. Vid flera tillfällen har han hoppat på antingen mig eller min sambo i trapphus eller utanför huset och sagt massor med dumheter. Ett exempel var när han frågade vad jag och min sambo gjorde om nätterna. Vid samma tillfället kallade han mig för "gubbe"..."idiot"..."fritidsseglare"...m.m. Alla saker rätt frikopplat från logik och sammanhang. Och om det inte vore så att jag nu har mina diagnoser, å de är rätt nya, å jag är rätt svag för stress osv. osv. skulle man kanske kunna tänka sig att vifta bort hans beteende. Men det har förståss inte gått, åtminstone inte för min del.

En av våra grannar på samma våningsplan hade, när han steg ut ur hissen, för drygt två veckor sedan, sett hur den här personen stod vid vår ytterdörr och kikade in genom brevlådan. Vi var inte hemma, därenot var vår hund hemma. Vår granne på samma våningsplan som vi bor på känner till den här personen själv sedan tidigare och han frågade helt enkelt vad han gjorde där och ds att han skulle lämna oss i fred. Han svarade inget och gick ner till sin egen lägenhet igen, eller lommade iväg, som vår granne sa.

I onssdags var det första gången som jag träffade honom efter "brevlådeincidenten". Jag var sedan tidigare inställd på att fråga honom själv vad han gjorde vid vår dörr, under de två år som han bott här har han aldrig varit uppe hos oss för att "klaga" utan det har skett via elementen, genom bankningar, eller via attacker i trapphus, direkt utanför huset. Så frågan är ju berättigad, speciellt som jag tidigare i år, när han flög på mig utomhus, strax utanför vårt bostadshus var väldigt tydlig med att han inte fick vare sig knacka i elementen eller hoppa på mig eller min sambo och om han hade klagomål så fick han ta det via hyresvärden. Om han inte repekterade detta skulle vi, dvs. jag och min sambo, betrakta hans agerande som trakasserier och om de fortsatte skulle vi göra en polisanmälan gällande ofredande.

Häromdagen så sprang jag alltså på honom och för första gången under hela den tid som detta har pågått  så inledde jag ett samtal med honom. Naturligtvis blånekade han först, när jag berättade att grannen både sett honom och dessutom talat med honom, valde han att fortsätta neka. Jag säger samtal, men naturligtvis var det rätt högljutt. Under samtalets gång försökte han hota mig genom att gå upp mot mig och ställa sig någon centimeter från mig. Obehagligt, men, jag är inte rädd för honom, så jag stod kvar. Under tiden kallade han mig för diverse saker. Något som jag nu är rätt van vid. Men till saken hör att vare sig jag eller min sambo har någonsin kallat honom för någonting. Någongång. Denna gång kallade han dock mig för "jävla bögjävel" och nu kände jag att nu får det vara bra, så jag ringde till polisens enhet för hatbrott och fick hjälp med att upprätta en anmälan.

Det är inte troligt att det leder till något, så är det ju tyvärr, men förhoppningsvis kanske det går så långt att han kallas till förhör  och det blir tydligt att hans beteende nu dokumenteras och att han riskerar påföljd om han fortsätter.

I går var det dags att träffa min läkare på Adhd mottagningen. Alltid lika trevligt. Känns bra att vara i fokus, eller rättare sagt, känns bra att mina diagnoser är i fokus. Däremot hade läkemedelsverket inte beviljat licensen ännu. Det tar tid i bland berodende på hur mycket de har att göra, fick jag mig förklarat. Och det är väl ok.

Mår rätt bra nu. Börjar ju jobba på måndag och det känns både bra och spännande på en gång. Ska bli intressant och se om de ännnu rätt begränsade kunskaperna jag har själv om både Adhd och Aspergers kan omsättas i någon form av praktik. Har ju flera personer runt omkring i detta, bland annat en psykolog via AF. Bra samtal men kunskapen kring Apsergers är det väl lite si och så med.

När det gäller Metamina, eller rättare sagt alla CS, så finns det fortfarande en tveksamhet kring dem. Jag känner ju att det rusar iväg nu, när jag inte äter något. Men hitintills har ju CS bara fungerat så där. En intressant observation är att omgivningen tycker att det blir bättre, men inombords är resultatet, hitintills, inte så lovande.

Aspergerbiten är med största sannolikhet orsaken till det hitintills dåliga resultatet av CS, och mycket annan medicinering. Orsaken är att det inte är ovanligt med överkänslighet för medecinska preparat, eller andra "stimulerande" substanser. Dels är detta något som flera nu har sagt till mig, neurospykiatriker, dels visar de faktiska erfarenheter jag har att detta är fallet. När det gällde concerata så fungerade det upp till en viss dos och effekten blev väl helt ok, i ett försök att få ännu bättre resultat så höjde vi dosen. Då slog det tillbaka och biverkningarna kom i full styrka. Då gick det inte heller att gå ner i styrka. Det samma gäller övriga, hitintills testade CS preparat. Om inte biverkningarna har kommit på en gång, på ingångsdosen, så har de kommit så fort det har skett en justering uppåt.

Det som talar för Metamina är att det är korttidsverkande, flera av de tidigare testade preparaten har haft någon form av modifierad fristättning vilket inte fungerat alls. Metamina kommer även i lägre doser, tabletter, som är delbara, så tanken är att börja väldigt lågt och ligga kvar där under tid. Jämfört med elevanse så motsvarar 5 mg metamina bara en bråkdel av vad Elvanse 30 mg gör i styrka.