Jag gillar inte att vänta. Det som ska hända, det ska hända nu. Inte senare, utan nu. När det inte händer slår det runt i huvudet och jag blir deppig, arg och irriterad i stället. Jag gillar inte när saker går fel. Jag gillar inte när livet går fel. Jag blir så frustrerad. Att allt ska ta så lång tid. Hela dagen i dag har gått åt till att försöka återhämta mig från gårdagens misslyckade operationsplanering. Jag hade ju redan bestämt mig för att återhämta mig de här dagarna, men från en operation, inte från att vara arg och frustrerad. Suck, suck, suck...

Min pappa säger jämt, han är 86 år och änkling, att så länge du håller humöret uppe så går det bra. Jag försöker pappa, jag försöker verkligen.