Ett problem med Elvanse var ju att jag upplevde rätt starka negativa känslor, depressiv mao. För att förbereda för nästa steg, dvs. Metamina, så äter jag nu Cymblata och Lyrica. Det har jag ätit förut och det fungerade bra för mig fram till i höstas då huvudvärken satte igång. Nu tror jag mig veta att det hvudvärken inte beror på Cymbaltan, troligen spänningar eller i värsta fall ett disckbråk som spökar. Så nu är det inkörning på cymbaltan som gäller.

Nu börjar även förbredelserna för arbetspraktiken. Vår hund behöver plötsligt en dagisplats. Lite sent ute var vi och det visar sig att det kan vara långa kötider. Nu hittade vi ett dagis där kan börja i december och nu ska han skolas in. Tror det blir bra, vår hund behöver nog lite mer stimulans och det får han nog på ett dagis. Men det är ju inte helt säkert att han får någon plats. Det beror helt och hållet på hur han sköter sig under inskolningen. Det var redan en liten hund där som var på inskolning när jag var där. Han gnällde dock för mycket och hans chanser till en plats såg rätt mörka ut. Huva.  

Träffade läkare på Adhd mottagningen i dag. Att fortsätta med Elvanse är ingen större ide på grund av biverkningarna, dvs. depression. Läskigt att det kan gå så fort.Från att må relativt bra och känna att man är någorlunda i balans till att ja, uppleva det motsatta.  

Nu blir det i stället licensansökan på Metamina vilket torde kunna fungera bättre. Problemet med Elvanse tycks vara den modifierade frisättningen? dvs att den släpper ut en jämn dos över hela dagen i kombination med en överkänslighet, svårt att minska dosen över dagen vilket verkar behövas. Något jag iof. känner igen. Det har inte fungerat med detta tidigare. Så varför det skulle fungera nu, ja det vet jag inte.

Vi diskuterade även det jag berörde i går, dvs asperger aspekten. Nu blir det en ytterligare utredning, eller  kompletering av befintlig utredning. De förändrade diagnoskriterierna i DSM5 gör plötsligen att jag kvalificerar mig för även detta. Vilket, som nämnts, förklarar mer än vad det förvirrar.

Synd på Elvanse, det började så lovande och inte vet jag hur det kommer att gå med Metamina. Däremot tyckte min läkare att det defenitivt var värt att prova, för medicinering behövs. Å jag håller nog med. Så den här bloggen byter nu officiellt namn från överårig Adhd:re med aspergsdrag....å Elvanse tilll fortsatt överårig Adhd:are med asperger och Metamina, via Elvanse....:)

Ps, jag vet att Asperger inte längre finns kvar i den nya DSM5, men jag måste nog säga att det låter lite bättre med Asperger.

Sent i eftermiddags kom telefonsamtalet som jag väntat på. Visserligen bara en praktikplats men ändå ett jobb efter nästa tre år utan att arbeta. Hade en kortare period förra våren då jag började jobba, på ett riktigt jobb, men som inte fungerade på grund av stressen. Nu är det på andra villkor, dvs. mina villkor, och fungerar det så är det jättebra, fungerar det inte så är det ok det med, om än tråkigt. Den här gången ska jag försöka se till att det inte kostar för mycket. Huvudvärken håller i sig. Men gårdagens lilla kur med ångestdämpande tycks ha putta fram saker i rätt riktining. Beskedet om att jag fått en bra praktikplats är naturligtvis minst lika bra som vilken ångestdämpande medicin som helst. 

Det är ytterligare något bättre i dag. Träffade arbetspsykologen i förmiddags och vi pratade igenom betydelsen av Asperger problametiken ordentligt. Det är ett faktum som inte går att träna bort, utan kräver att man förhåller sig till det. I morgon ska jag träffa den läkare som ansvarar för Elvanse. Ska då lyfta frågan om Asperger för att se om det inte är så att det är det som ställer till det, både när det gäller mediceneringen och tröttheten. Vet inte om jag nämt det förut men, som jag förstått det och kunnat läsa mig till, har man Asperger, eller befinner sig i autismspekrat, så är medicinering inte alltid så lätt. Man kan regera hårt/bra på låga doser samtidigt som biverkningarna tenderar att bli stora eller större än med "bara" adhd. Samtidigt är ju samsjukligheten rätt hög om man som jag får diagnosen sent i livet. Så så där jättekonstigt är det väl inte om det skulle vara så.

Däremot är jag rätt trött på att människor, inkl. inom vården, som i all välmening försöker prata ner symptombilder som de inte tycker att jag ska ha. Problemet är väl det som alltid brukar ställa till det, på ytan är jag hur social som helst och därför syns det inte, å syns det inte så besvärar det ju ingen annan å då är det ju inte heller ett problem för mig. Fast det är det ju förståss, å nu kan ja ju tycka att det som skapar mest problem är just Asperger biten. De där dragen av Asperger är större än vad jag trott. På gott och ont.

Dag tre utan Elvanse. Det börjar lätta något. Men det är svårt att säga. Tröttare utan än med. Huvudvärken har kickat igång igen. Försöker nu vila så mycket som möjligt.

Efter samtal med adhdmottagningen så blir det ingen omstart förrens tidigast fredag. Känner mig lite, eller rättare sagt mycket, vilsen. Det är inte otänktbart att fortsätta utan CS, men fy vad jobbigt om det blir så. Så mycket hopp man knyter till en lösning. Men det är klart, när var något någonsin så enkelt så att det bara handlade om att ta en tablett så är allt löst. Det värst av depppigheten börjar klinga av, inte lika höga toner. Kvar blir en känsla av tomhet.  

Bestämde mig i morse för att fortsätta uppehållet. Mår faktiskt lite bättre idag. Startar ev. om i morgon, tisdag. Känner mig något mindre motiverad att ta tag i saker. Kan ifo. bero på att jag fortfarande är rätt trött. Samtidigt är det mycket saker som händer. Det är rätt ok när det bara är ett par saker som ska fixas men när det blir en anhopning, ja då går det segt. Elvanse, upplevde jag, hjälper defenitivt mot det.

Hemma igen efter en långhelg på landet. Tyvärr har  Elvanse har börjat konstra. Från att vara rätt lovande har det nu slagit över och nu är jag rätt deppig. Hur kopplar jag då ihop Elvanse med deppigheten? Det jag vet är att saker och ting som tidigare aldrig varit föremål för "omöjliga" tankar nu härjar fritt. Otroligt frustrerande att veta att det är biverkning som härjar utan att kuna freda sig. Det går helt enkelt inte att resonera sig fri. Jämfört med ex. Concerta så, ja det går inte riktigt att jämföra. Det var jobbigt på ett helt annat sätt. Läkartid i veckan, dags att ta sig en funderare.

Beslöt att hoppa över dagens dos, söndag, för att se om det blir bättre. Det är ju rätt mycket på tapeten. Så det där med lugn och ro medans det att Elvanse sätts in tycks vara svårt. Vet inte om det anspänning inför det som ska komma som gör detta. Till Elvanses försvar kan jag ju säga att det, med tidigare CS, så har det haft mycket god effekt på tröttheten och, åtminstone upplever jag det så, fokuserings förmågan. Det är lite tidigt att ge upp men att bli, eller vara, mer deppigt än vad jag var innan, ja det vet jag inte om jag riktigt orkar med.  

Sammanfattningsvis, Elvanse började med eufori, gick över till ett mellanläge, där jag hoppade att det skulle stanna, och slog sedan över i deppighet, för att inte tala om att magen slutat fungera. Suck, suck, suck.